Onödig insikt

Var och klippte mig idag. Fick en drop in-tid och i min stora desperation så tog jag den, klippte topparna och slingade mig. Kort blev det, inte riktigt som jag ville med hårfärgen så är inte sådär jättenöjd. Men det är ju bara hår sa frisörskan. Andra sekunden sa hon, "det är jätteviktigt att man trivs med håret". Hon var 21 år, hade en mamma som var född 1965 och när jag sa att jag nästan skulle kunna vara hennes mamma fast inte riktigt (och tänkte att hon skulle säga "nejdå") så fyller hon i att det kunde jag visst ha varit.

Apropå hårfärgen så informerade hon om att jag skulle använda lite silvershampo någon gång men akta mig så att det inte blev grått. Tänkte precis säga att jag inte hade några gråa hår och inte heller verkade ha "anlag för det" men hon hann säga "jag såg ett".

Vi pratade om att det var dyrt med frisören och det var en anledning till att folk kanske inte alltid går så ofta som det skulle behövas. Ungefär som med ansiktsbehandlingar, skulle behöva gå oftare men det är dyrt. Då säger min kära frisör att "det märks ju om man slarvat när man blir äldre, inte när man är i min (hennes) ålder". I samma sekund poppade en finne upp på min haka - ja så kändes det i alla fall!

Japp, tack och bock sade jag efter sessionen. Betalade dyra pengar för hårförvandlingen och den något annorlunda "terapin". Gick vidare och kände mig kanske inte så häftig som jag tycker att jag egentligen är :)

Det var ju så här jag skulle se ut i håret.

Framsteg, baksteg och en snurr på mitten

Känner att jag börjar lära mig ett och annat. Tar ett steg framåt, ibland två bakåt men huvudsakligen ett steg framåt inom vissa områden. Idag konstaterar jag att jag börjar lära mig...
...att inte skjuta upp tråkiga saker - beställt tid hos tandläkaren!
...att prioritera den övre delen av denna människa - beställt tid hos frissan (blir blondare inom kort).
...att det inte är så farligt att säga vad man tycker till "okända auktoriteter" - gjort det.
...att det är svårt att motstå godbitarna till fikat vid konferenser etc - kämpa hårdare och njut ibland!
...att saker fixas utan att jag måste hålla i allting - gruppen fixar det tillsammans!
...att prioritera det jag vill när det är svårt att prioritera det jag vill - jo det går, det är bara inte så enkelt.
...att Greys anatomy har blivit en serie som jag kan vara utan - sitter och skriver det här istället.
...att det "takes two to tango" - påminner mig själv om det varje dag.
...att vara lite snällare ibland när jag inte känner för att vara det - jo, ibland ska man vara snäll!
...att ärlighet kan uttryckas på 1000 sätt - utveckla de bra sätten, undvika de som ej leder till gott.
...att feedback ibland kan vara ett sätt att tillfredsställa sig själv - då ska jag hålla käften!
...att be om hjälp och tacka den som så gärna vill hjälpa - förut sa jag "nejdå... men nu säger jag tack"
...att ett för långt inlägg är tjatigt, gnatigt och får folk att sucka och stöna - can´t help it :)))

Sommartider hej hej

Familjen har varit utökad denna helg, ett extrabarn och en extrahund (från olika familjer). Åkte slalom i Agnäs vilket var sista gången för säsongen. Upptäckte också att vi inte ryms så många fler i bilen. Två hundar, tre barn, två vuxna och en himla massa skidor - men det funkade finfint. Det står ju en Ford på vår gård :) Lugn och skön lördagskväll. Fick lite sms av kompisar som var på mindre lugna breddgrader (läs Hemavan) men det var helt ok att sitta hemma på pig(g)hill.

Söndag. Fick med mig två träningskompisar och vi plumsade bl a lite spårlösa linjetag. Idag var det en koncentrerad kille vid min sida som gjorde det mesta rätt. Kändes lugn i alla skick. Kul! Resten av dagen har ägnats åt innebandy. Fy för 17 vad pirrigt det är att vara förälder ibland. Stå och se på när sonen står målvakt i det där jäkla målet som bombarderas av bollar. Tur man är så cool och inte säger ett knyst när det är sådär spännande...hm.

Vid husknuten blir det mer och mer av denna vara.

Agnäs, liften

Agnäs, lite bart i backen på vissa ställen. Inte åkväder så länge till...

Snus och disco

Det går fort nu. Snön smälter, gruset dominerar på gatorna och täckbrallorna behövs tvättas var och varannan dag - det börjar likna vår. Står inför en mindre kris. Kanske överdrivet men det kan urarta hur mycket som helst. Maken har nämligen slutat snusa, vi är inne på dag 2 i hans snusfria liv och då jag har erfarenhet av denna situation så försöker jag ha någon form av beredskap. Han förbereder mig på att det kan bli tufft, det kan bli kämpigt, han kan bli otäck. Vi får se var gränsen går men jag ska försöka att inte skrika; "ta en snus - snälla!". Får sätta mig och rulla ihop papperslappar. Kanske samla ihop lite flis som vi har från papperstuggaren på jobbet. Det kan ju gå åt :).

Är klassförälder (i båda barnens klass av en slump samma termin) och ikväll har vi tillsammans med tre andra föräldrapar ordnat klassdisco i kyrkans lokaler. Så enkelt det blir när man är flera som engagerar sig. Och så otroligt roligt det blir när föräldrar visar intresse, vilja och också väljer att tillbringa en fredagkväll med människor som man i vanliga fall kanske inte skulle välja att umgås med. Blev så glad när jag gick runt i lokalerna. Surrande föräldrar som skapar någon form av relationer som kan vara viktiga att ha de närmaste åren i både vått och torrt!

Kanske en bra bild att visa för maken någon dag när det är kämpigt.
(Bild på snuständer hämtad från landstinget.)

Har ni hört mig säga det här förut?

Nu jä-lar är våren snart här och jag ska göra en insats i nyttighetens och sundhetens tecken. Uppdrag uppfräschning är på gång med andra ord! Kan inte sitta här som en allmän pösmunk med finnar, ond axel och mysbyxa och tro att det blir mer tid för det jag vill göra mer av här i livet av sig själv. Bara att ta sig i kragen för att få full utdelning av alla dygnets timmar, tjoho!!! PS. Full utdelning innefattar rätt mycket sova också :)
Lite bilder från helgen.

Takdropp är vackert efter en rätt lång vinter.

Chippen framför en "liten" snökant på gatan.

Lördagens träning, som vanligt på en is men denna gång en ny is.
Skogsparti och "öar mitt i sjön" gjorde att träningen gav goda förutsättningar.

Marsdag på Bjännsjöisen.

En har skickat på svår markering rätt in i skogen och vi andra står i linjen och väntar.
Tungsprunget där inne i skogspartiet för såväl hund som människa.

Delad glädje är dubbel glädje. Inget gör mig så glad ;) som när jag får se att det inte bara är jag som drattar omkull.
Markku svor lite över våra kameror som snabbt kom upp när han "tippade", hi-hi.

Ena dagen träning på idyllisk is. Nästa dag ett litet pass för att påminna om stoppsignalen på mindre idyllisk plats. Parkering på Pigghill alldeles bredvid konsum och rondellen. Många blickar i bussen som for förbi fick vi. Nyttig koncentrationsövning från hunden som tar in när ett löv faller 500 meter bort ;)

Drivkraft och motivation samt plums i skogen

Intensiv vecka som avslutades med utbildningsinsats samt internat. Vill vara mer i det forumet. Så himla kul  och också svårt och krävande att försöka skapa något som skapar värde för deltagarna.Vi har pratat om ledarskapsteori men framförallt om vilka faktorer som utgör underlag för att ens fundera på teorier och förhållningssätt - dvs vilken drivkraft och vilken sorts motivation finns hos oss människor. Också intressant att se både i teorin och praktiken att vi drivs av så olika saker, det som är viktigt för dig är mindre viktigt för mig. Din motivation och dina drivkrafter skiljer sig kanske från mina och detta påverkar alla våra val.

For ut till Kulla efter internatet. Hunden behövde luftas och vi fick till en bra linjetagsträning som blev rejält svår. Först lade vi ut ett närsöksområde som vi skickade hundarna till. När det var inplockat skulle de rakt över det området ca 100 meter ut i "djupsnön" och slutligen över ett skoterspår. Svårigheten låg inte i att gå över området utan att gå rätt ut i skogen och plumsa i snön. Att följa upp stoppsignalen blev också en svårighet och framförallt att för oss förare korrigera "icke-stoppet" i den något porösa snön. Inte direkt snabb som en vessla men efter att ha mött upp jycken och ta ett snack så blev de övriga stoppen betydligt bättre. Kul också att se att han förstår vad vänster är (utan arm) även på långt håll och dubbelt kul när man ser vilken nytta man kan ha av sådant kommande (han såg mig dåligt och jag såg honom diffust).

Träning och Mello

Ut på isen i Hissjö på lördagsförmiddagen. Träning med ett rätt stort antal likasinnade. Dirigeringsområden, markeringar och mycket stadga och hålla ihop-träning för den lille svarte. När vi är många delar vi upp oss och kastar åt varandra. Den grupp jag var i började kasta och skjuta åt andra gruppen så vi stod ca 1 timme innan det blev vår tur att börja jobba. Men det svåraste jobbet för Chippen är ju inte att "jobba" utan att "bara vara lugn i att bara vara". Han såg rätt cool ut där han satt och låg i passivitet men jag visste och förstod att under pälsen darrade det... När det var vår tur att skicka på områden och markeringar märktes det till en början då topplocket flög men sedan höll han ihop bättre.

For hem och förberedde maten inför kvällens bravader; mellokväll med några kompisar. Vi var 9 vuxna och 7 barn som röstade febrilt i olika lag och aldrig skola vi ha varit så eniga som 2012 - såväl 8-åringar som 47-åringar ville att Loreen skulle ses som vinnare. Sen dansades det kvällen lång bland både stora och mindre. Våra grannar har rätt god insyn till vårt vardagsrum och jag tror nog att de ibland funderar på vad vi håller på med. Blir ibland sugen på att förklara men äsch, de får väl fråga om de undrar. Nu sitter vi här och barnen har ännu en gång konstaterat det underliga i att söndagarnas timmar går dubbelt så fort som alla andra dagar. Bara att inse, välkommen måndag!

Förberedelser, områden läggs ut på isen...

...och hundarna till utläggarna väntar fokuserat.

Efter träningen sitter vi ner vid "lägerelden".

Väl hemma på Pigghill såg jag denna lilla gräsremsa, man får vara glad för det lilla.

Kvällens melloprotokoll, idel 12:or på låt nr 6 - Loreen!

Han som är med i händelsernas centrum. Den blicken kan man inte undgå.

Fattar piken...

Fick bl a sushi i födelsedagspresent. I en förpackning direkt från stadens sushirestaurang. Oväntat och kul och... jag fattar piken :o))

For på Leos i morse. Kul en stund, sedan blev det "blodbad" då en av juniorerna krockade med en stolpe, jäkla stolpar till att anfalla. Gick bra men blev betydligt lugnare tillställning än vanligt. Därifrån bidde det en skogstur i kulla och ett träningspass med jycken. Barnen satt i bilen och lyssnade på musik. De är snälla och tålmodiga de små liven, konstaterade jag och väninnan som placerade våra barn i samma bil med lite musik och lite telefoner, teknik på gott och ont. De var förstås rätt trötta efter Leos så det var inga protester precis. Hundarna fick enkelmarkeringar och dubbelmarkeringar på linje. Lönades inte att bara använda benen utan följa upp, följa upp... Chippen skötte sig riktigt bra och höll ihop, kul.

Sedan hem för firande. Fick skönsång och gitarrspel av barn och övrig familj, gogummor och gogubbar.
Imorgon firas det vidare med hundträning och melloparty. Nu dags för nya eltandborsten. Tack och godnatt!

I samma hus som rymdvarelse

Ser faktiskt ut så. Alltså som att jag bor med en rymdvarelse. Maken är uppkopplad med trådar överallt för att kolla sina snarkningar. Väntetiden är lång, väldigt lång för att få kolla syreupptagningsförmågan vid snarkning. Men nu är kvällen och natten här då han ikläder sig diverse utrustning, jag tejpar honom med vita streck i ansikten och säger godnatt - gå nu ner i din källare och sov. Och framförallt, se då till att snarka! Frågade om jag fick ta ett kort och lägga ut här men av någon konstig anledning (hm) så sa han nej. Så sorry, jag har sett det närmaste en rymdvarelse man kan komma, ni får vänta ytterligare tills någon landar i er trädgård eller nåt.

Ska nu lägga mig och läsa Alex Schulman´s senaste bok som heter "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". Den handlar om en kärlek och förändring i livet, i stort och i smått, och jag gillar verkligen hans sätt att skriva. Tycker dock att den förra (hans första) boken han skrev om sin far var lysande. Den här har en annan mycket lättsammare karaktär där han beskriver kärleken till "sin kvinna". Ska be Roger skriva en sådan där bok till mig, undrar vad den skulle heta? Kanske "Att vara med henne.... är kul vissa dagar men bedrövligt jobbigt andra". :)) Äsch då. Istället för att bry mig om den krångliga titeln ska jag fokusera på innehållet. Man kan förändras radikalt, man kan göra helt nya val när man omvärderar i livet och det mesta kan hända om man vill och kämpar för det. Men om jag ska ge er ett boktips så blir det alltså den här:

Vem är du?

Ja, vem är du som läser detta? Skulle vara kul att veta eftersom jag inte längre "har en aning"...

Skriv bara ditt namn i kommentaren eller något. Är lite nyfiken bara, snälla!

Finväder i backen och saker i luften

Bygdsiljum en vacker vårvinterdag - inte så trångt just i denna backe.

Himlen blir inte mycket blåare än så här.

Vy mot Bygdsiljum. Börjar komma saker i luften om ni spanar ordentligt.

Kom ett helt gäng med sådana här med små motorer som for runt som i en Bondfilm.
Vet ej vad de heter, såg häftigt ut men skulle inte vilja pröva :)

Hatkärlek

Har en hatkärlek till denna vårvintertid. Å ena sidan tycker jag det är alldeles underbart med gnistrande snö, soliga backar, sitta i lä och ha det gott, göra en brasa i någon trevlig backe. Å andra sidan vill jag att det ska "ränta iväg" och tina. Ha mer barmark i skogen så man kan se mera gräs och jord. Inte ta ett steg ut i snön och sjunka till hakan, typ. Idag har det varit mer kärlek än hat! :)

Var bortbjuden igår till gamla kollegor men eftersom jag ska på lite tjejkväll idag så ville jag vara med familjen i en eller annan form och hade väl planerat att sitta i soffan och dega. Så bidde det inte. Blev bjuden på middag hos govänner och fick ännu en gång glädjas åt alla fina vänner vi fått genom dotterns klass (och genom barnen överhuvudtaget). Det är ju inte så i varje klass att föräldrarna blir "tjenis" med varandra så det är på ren svenska skitskoj! Fick äta och dricka gott, flamsa och skratta. Ett av barnen kom upp från källaren och sade redan under middagen; "Gu vad ni lever om, låter som att ni är jättemånga." :)) Vi var bara fyra vuxna, hi-hi!

Har hittills ägnat dagen åt att luta sig mot en vägg i Kåddis och dricka kaffe. Inte så himla jobbigt faktiskt. Det märks att det är mars. Mars är en himla bra månad, mycket bra saker i luften, känner ni det? Det spritter liksom till och får vi bara bort de där jäkla skatorna i skorstenen så slipper jag dessutom höra röster inomhus. Hörde nämligen idag något konstigt ljud som kom från blomman i hallen. Stirrade på garderobsblomman och trodde jag blivit skvatt galen för en sekund eller två. Tills en klok person sade att det var från skatorna i skorstenen som jag hörde via fläkten. Jahaja :)