Geggamoja och klart vatten omvartannat

Så är livet! Ena sekunden snyftande när jag ser Rosa bandet-galan. Ibland kommer det nära. Har människor omkring som kämpar. Läkaren i tv-rutan uttrycker sig bra; "8 av 10 klarar sig och blir friska - viktigt att de som får diagnos vilar i det". Nästa sekund spelar Agnes Carlsson en "dunderhit" och det rycker i kroppen. Livet är geggamoja och klart vatten omvartannat, svart och vitt, ljust och mörkt, energislukande och energigivande huller om buller - omvartannat, hela tiden.

Mentorskap och livskvalitet

Kanske skulle skaffa sig en mentor. Tycker Sanna Lundell är en intressant filur. Visst ska man ha någon som är precis "tvärtemot". Ibland skriver hon vackert som få. Ibland svär hon som en borstbindel. Kanske ändå inte ska ha henne som mentor... kanske bara är nyfiken på henne. Som jag är på alla kändisar enligt vissa retstickor :) Kan inte rå för att jag vet lite mer än andra om vissa viktiga saker. Kan bl a berätta att Pernilla Wahlgren har loppis i helgen på Lidingö. Så ska ni dit kan ni shoppa loss och tacka mig :-) Sådetså!

Har för övrigt försökt peppa ena barnet att våga. Våga ta nya steg. Våga ta nya kontakter. Hur var det med kopplingen ledarskap - föräldraskap? Ledarskap innebär att skapa bästa förutsättningar för medarbetarna att göra ett så gott arbete som möjligt. Vad är då föräldraskap...skapa förutsättningar för ett så gott liv som möjligt eller... Undrar om det är det jag gör eller om det är något annat. Vi får se!

Hörde i alla fall idag en bra beskrivning (från lördagens Skavlan) av LIVSKVALITET. Livskvalitet består/byggs av relationer och upplevelse av meningsfullhet. Enkelt beskrivet och kan absolut inte motsägas. Relationer, relationer, relationer - så viktigt och centralt och ändå kan det vara så svårt. Just nu känns det dock helt ok med de egna relationerna. För stunden, helt ok. Imorgon är en annan dag. Godnatt!

Skrattar fortfarande...

...när jag ser detta klipp från nyårsdagen för två år sedan uppe i Hertsånger. Antagligen inte lika kul när man inte sett det IRL men delar med mig av det ändå. Nyårsdagseftermiddag och det var otroligt mycket snö och en kompis skulle slänga sig ut på åkern för att se hur djupt det var - han försvann. Och vilket asgarv det blev. Förstår varför man säger/skriver Moahahahaha för så låter jag verkligen. Häxgarvet nr 1 och Roger lite mer "snyggt fnissande" i bakgrunden.  Har nog visat det förut men gör det igen. Vinkla datorn och ta del av snödjup och garv. Kissade inte på mig men det var oooootrooooligt nära :) Tack Kennet för att du förgyllde den dagen och för att vi fortfarande får ett gott skratt i denna familj när vi plockar fram det gamla klippet. Fungerar även om bilden ser svart ut - tryck bara på "Playknappen".

Nobelpriset går ...

...till min dotter som varje morgon direkt klockan ringer studsar upp ur sängen. Detta vore väl ingen bravad om hon var morgonpigg men det är hon inte - bara jäkligt bra på att "masa sig upp". I morse när jag delade ut detta nobelpris så berättade hon för mig att hon hört talas om att jag redan som barn/ungdom var mycket morgontrött, att jag då hade x antal (läs minst 3 st) olika väckarklockor och ändå inte steg upp förrän jag hade snoozat ett bra tag. Undrar var hon hade fått den informationen ifrån, sådant är sekretessbelagt utifrån FL (föräldralagen) §72 där det står följande:

"Barn skall vara helt oanande om deras föräldrars svagheter så att de på intet sätt kan använda och hitta argument som kan nyttjas emot sin moder eller fader."

PS. Vill bara tillägga att jag kanske inte får nobelpris i ovanstående men jag kan nog vinna en och annan tävling i "snabbsminkning" vilket min man uppskattar när vi går på party. Har också under många år hållit en enkel frisyr (nähä?!) för att underlätta ovanstående dåliga vana. Sådetså! :-)

Blogg om blogg

Har i uppdrag å´tjänstens vägnar att skriva ett blogginlägg i ett forum vi har. Kommer inte på någonting, har försökt komma på ett ämne som kan beröra/vara intressant för en stor grupp människor inom våra olika verksamhetsområden men det är rätt tomt i knoppen. Kan ju knappast skriva om att jag varit ute i skogen och tränat jycken. Tror inte de är så intresserade av närsökssignalens vara eller icke vara. Inte heller mina åsikter om barnuppfostran. Kan inte heller skriva att jag borde rensa garderoben eller börja träna. Inte heller kan jag skriva att jag funderar på att köra GI ett tag. Ser ni vad INTE-fokuserad jag är... säger ju att det är tomt. Trodde att något supersmart bara skulle komma inhoppandes och orden bara skulle rinna ur mig. Icke sa Nicke! Gruvar ett tag till då. Det klart att jag kommer få en ingivelse!

För övrigt är jag trött, less på mörkret, less på regnet men trivs rätt bra med livet i alla fall. Hm... inte heller något som ska skrivas i det andra blogginlägget. TACK för att jag kan skriva vilket svammel som helst här, ser att ni är några som läser, några som kommenterar ibland. Goodnight - wherever you are!
PS. vilken tv-serie var det sista meningen hämtad ifrån, kommer ni ihåg? :)

Så sant, så sant...
Viktigt att fundera på vilka personer man omger sig med!

Lördag med sol och sång

Morgon, 0-gradigt och ut till skogen där träningsgänget träffades för första gången sen sommaruppehållet. Känns roligt att få sätta igång igen. Chippen var betydligt hetare än vanligt så det är bra att få igång gruppträningen igen. Vi körde miniwalkups med skytt och två kastare - det var där han drog upp sig mest sen blev han lugnare. Efter miniwalkup körde vi en övning med "osynliga områden" som jag ville göra (och tydligen även andra). Vi hade tre olika områden med dummies samt ett område med nedgrävda minidummies/bollar. Skott som extra störning/retning bakom det "nedgrävda området" som drog hundarna utåt, stopp vid området och närsök där. Har kört liknande övning flera ggr men utan skott - bara kast och då har retningen blivit "för liten" och lydnaden har hållit väl så nu blev det en utmaning och faktiskt en riktigt bra sådan där mina röstresurser fick prövas. Lyckat och jag tror att han lärde sig något. Avslutade träningen med fika och dessutom fick jag en flaska "bubbel" av gulliga Ulrika - "stort tack men inte skulle du väl ha behövt " måste jag ändå säga :). På väg hemåt bestämde jag mig för att skärpa till lydnaden betydligt (igen!). Han har börjat ta för sig igen och det är därför han drar upp sig. Måste styra upp i vardagen mkt mer. Den här lille (hund)mannen fungerar verkligen som: ger man han lillfingret så tar han hela handen. Så nu är det till att skärpa till lydnadsdetaljerna ordentligt!

Väl hemma så var huset tomt. Dottern är på badhus med kompis, vilket jag visste, men sonen och maken var bortblåsta. Efter ett bra tag ringer de upp och sitter och grillar på toppen av Rödberget så de var verkligen inte i någon nöd :) Nu slappar vi bara, maken snarkar i sängen, barnen ska till mormor och morfar och vi vuxna ska på 50-årskalas (hm... vart tog 30-årskalasen vägen?). Ska smörja mina röstresurser lite efter dagens nödrop så att det blir vacker skönsång ikväll: Ja må du leva...

Hittat ytterligare en "hemsk bild" men med ett viktigt budskap
även i relation mellan oss vuxna.

Närvaro och fortsatt bottennapp

Satt idag och pratade med en vän om bl a närvaro med barnen. I våra samtal löser vi världsproblemen, nystar i nya områden eller snurrar medvetet fast i gamla. Jag uttryckte i alla fall att det varit en harmonisk tid där jag trots mycket runt omkring lyckats vara här och nu med barnen. Kunnat prioritera tid med båda och var och en och haft bra samtal med "di sma". Jo, tjena!?! Idag har de varit småirriterade på varandra, helsura på mig, skyllt på varandra, petat på varandra bara för att peta, käbblat och triggat... Förstår orden "var glad så länge det varar" :) Men det är ju slutet på veckan och även de är nog trötta!

Vi hade planer för fredagskvällen men ikväll blev det inställt så nu blir det nog en klassiker med "fredagsmys, tacos och Idol i soffan". Inte tokigt det heller och rätt skön avslutning på veckan. Ibland undrar jag vad fredagsmys betyder, men barnen verkar veta. Det måste ju vara något mer än godis på lill-Konsum för 36 kr?!

För övrigt så fortsätter det ju vara eländigt för Juholt. Man brukar säga "Man måste nå botten innan man når toppen". Tror fasiken inte det stämmer i politiken, sorry!

Uppriktigt ledsen

Det var vad han såg ut att vara - uppriktigt ledsen. Jag syftar på Ibrahim Baylan som jag just såg i en intervju där han fick frågor om... ja, ni vet om vad i dessa dagar. Han såg så besviken ut i ögonen. Politiken får inget utrymme när tiden ska ägnas åt helt andra saker. Förstår honom! Det klart jag inte förstår honom, men ändå... när allting handlar om makt och prestige och att klara upp saker som inte har med "kärnverksamheten" att göra. Vet inte vem som är hederlig där i maktens korridorer men förmodar att någon är det. Stackars dem, tänk att göra sitt allra bästa och sen spelar det absolut ingen roll utan du får en käftsmäll som skickar dig 87 mil tillbaka genom att enstaka (men centrala) figurer förefaller missköta sitt uppdrag. Hur hittar man då tillbaka till sitt engagemang och driv och framförallt till sin tro att kunna förändra - tror faktiskt det finns många politiker som faktiskt vill göra gott, som vill förändra till det bättre! Och undrar hur han med muschen mår med en mikrofon under varje näsborre x 1000. Vad är det ungdomarna säger? Orka!!!

Ska lära mig byta däck!

Det är helgens lärdom; jag måste lära mig byta däck. Även denna helg blev det en tidig utflykt på lördagsmorgonen då vi drog iväg efter E4:an för att starta på ett WT (working test = inofficiell apporteringstävling på dummies). Några mil från slutmålet så hör vi att något låter konstigt - punktering på bakdäck. Hinner fråga chauffören om hon kan byta däck och hon svarar rätt snabbt att hon liksom jag har hoppat över den lektionen här i livet. Vi brukar ju ha andra personer i bilen av samma kön som är betydligt bättre än oss på att byta däck så uppenbarligen har vi hittills förlitat oss på dem. Där fick vi! Men som tur var så kom Jimmie (hundkompis från Umeå) körandes efter oss så vi slängde oss på mobilen och en minut senare står han bredvid oss och börjar jobba med vår punktering. Max 10 minuter senare kunde vi rulla vidare mot vår destination. Eftersom vi tittade på så oerhört noggrant under däckbytet och till och med skruvade lös någon mutter så tror jag både jag och Sussi nu är helt kompetenta i däckbytets ädla konst :)

Väl på plats fick vi ta del av fem roliga stationer. Gick riktigt bra inledningsvis, två enkelmarkeringar varav en i lite knepigare terräng där jag fick ta till närsökssignal, en annan station med hopp över (lågt) hinder innan dummien osv. Kul! Nivån på apporterna var ganska enkel för Chippen och tyvärr så gör ju detta att han får tid till annat - tjafs! Så när terrängen var öppen ängsmark med markering som han spikade så strulade han istället med inlevereringen i "gammal ordning". Detta gjorde att vi fick lite lägre poäng men slutade på 76 poäng (8+17+17+16+18 p) vilket ändå innebar ett förstapris på detta vårt första WT. Om han/vi hade skippat den där 8 poängaren hade det blivit betydligt bättre med andra ord. Det tar vi nästa år i ÖKL sade hon kaxigt ;)

Det jag är mindre nöjd med är:
- tokrycket
- hans mentala ork som jag själv ska utöka under vintern (full koncentration under längre tid)
- lite för "på" i transporterna, är i rätt position men ska jobba med sinnesstämningen

Det jag är nöjd med är:
- hans fina markeringsförmåga, trots att han är så laddad har han så bra bedömning i avstånd och rusar inte "en meter för mycket" (rusade en meter för mycket vid annat tillfälle som sagt....)
- svarade upp bra på pipan och tog tecken och närsökssignal mkt bra
- hans agerande bland andra hundar (minns ju hur det var...) har fått en mkt positiv utveckling

Rullade sedan hem i lite lägre hastighet på reservdäcket men vi surrade på så resan gick fort. Väl hemma blev det mys och soffläge och efter barnens sänggående så var jag lättvaggad - kul tjej!

Söndagen har ägnats åt umgänge i hemmet. Hade svärföräldrarna på besök (de kom med lunch) och mitt i kaffet kom en familj som vi lärde känna under föräldragruppen vid vår dotters födelse (10 år sedan). Vi fick våra första barn samtidigt men sedan hände något för de har nu 4 st härliga barn i åldrarna 2-10 år. Spontanbesök med den familjestorleken gör att man fort som sjutton sätter sig på cykeln till Konsum och inhandlar lite saft och tilltugg. Beundrar att de "bara kommer förbi" sådär när man ej setts på flera år! Sedan har vi bara varit i hemmets lugna vrå och haft en lagom blandning av Kängru-spel, musik och dans, Ruter sju, smågnabb, småmys, lite smågnabb igen och läxläsning = en vanlig söndag helt enkelt.

Chippen och Gun väntar på att Kerstin ska komma tillbaks från sin "hopp över hinder-övning"

Så här snygg ska man va med kjol och strumpbyxor om man ska ta sig till final i EKL :)
Denna hundförare (tillika min chaufför) skulle på 40-årsfest direkt efter provet och hann byta om i tron om att hon ej gått till final - ack vad hon bedrog sig och det uppskattade publiken. Svinkallt måste det ha varit!

Avslutade helgen med en fransk romantisk komedi som jag och maken totaldissade första gången vi skulle se den.
Men den visade sig vara en riktig feel-good-film. Eller hur är det man säger Anna in swedish? Må-bra-film :)

Tjofs...

...så var den veckan snart gjord. Dagarna rinner iväg och blir ibland rätt långa med frågor från det stora till det lilla och allting däremellan. Börjar mer och mer komma in i det nya arbetet och tänker på hur otroligt kort den tid är som man "betraktas som ny på jobbet". Hörde mig själv sitta i telefonen idag och låta säker på saker som är rätt svåra men det är inte så bra om jag inte hinner fundera över om det är rätt och riktigt det jag säger. Att vara ny och förväntas tycka till om än det ena än det andra kan innebära att jag "är ute och cyklar", frågan är om jag märker om jag skulle cykla "i diket" i vissa frågor? Har så mycket tankar och åsikter, vill göra så mycket, vill göra skillnad. Behöver dock komma ihåg att reflektera!

Mörker! Cyklade hem ikväll genom tunneln från intilliggande område och blev så himla mörkrädd. Löven fladdrar. Lyktorna lyser med glesa mellanrum. Trampar, trampar för att komma ut ur skogen och blir skrämd av mörkret. Är 40 år och tycker fortfarande att mörkret är totalt icke inbjudande, skapar osäkerhet och känner mig otrygg. Har jag sett för mycket skräckisar, är en riktig stadslolla eller är det bara så att vara kvinna?! Kommer aldrig att ifrågasätta barnens mörkrädsla - aldrig - men ska också försöka att inte öka den.

Jag pratar om mörker... det här är riktigt mörker.

Första helgen i oktober

Klockan är 05.00 och Lollo kliver upp på lördagsmorgonen, då är det något som inte är som vanligt :) Orsaken till den arla morgonstunden var gåsjakt där jag och Chippen skulle få vara med. Härligt väder, ut i halvmörker och sätta sig vid en dikeskant. Vänta-vänta-vänta. Väldigt lite fågel under de 5 timmar vi tillbringade där ute på slätten. Resultat; Chippen fick sitta och träna på att vänta, vara lugn - fast det skjuter och ev. faller. Fick också ta varmvilt för första gången. Hm, sa han... detta är inte de vanliga kråkorna från "frysen" utan något annat. Sen var det inget snack men jag vet ju att han är en "analyserande" hund som artbestämmer något innan han greppar. Blir intressant att se den dagen det är skadeskjutet, måste förstås ha en "back up" för jaktetikens skull.

Väl hemma for vi direkt ut på picnic till Gravmarks laxtrappa där goa Mattias och Linda dukade upp med lunch (mourika över öppen eld) för stora och små. Vädret var fortfarande fin-fint och aldrig smakar mat och fika så gott som i naturens vardagsrum. Mums och tack i massor, så himla bra initiativ när man ej träffats och fått surra på länge!!! Dagen var fortfarande ung när vi begav oss hemåt och jag landade i sängen. En liten blund gör en både pigg och sund... Hade sedan en spontanmiddag med några grannar och satt och såsade bort kvällen på bästa sätt.

Fortsatte middagstemat på söndagen då vi firade min mor som egentligen fyllde år under lördagen (1 okt). Varje år undanber hon sig presenter men hon gick med på att bli bjuden på en trerätters i hemmets lugna vrå. Är så tacksam för dig och allt du gör mamma och hoppas du vet om det, kram och grattis även via denna blogg. Sätter inte ut något kort på dig för jag vet inte om du skulle uppskatta det :)

Tidig morgon men solen värmde lite när vi satt och väntade.

Chippen "in close up".  Ibland såg han ut som: vad är det vi väntar på?

Picnic vid Gravmarks laxtrappa. Linda spanar ut över den vackra forsen.

Så vackert...

...och mums vad det var gott med kebabkött och hemmagjorda wokgrönsaker. Eloge till kocken!

Den minst suddiga på denna bild är gladast idag, nämligen Petra som tog andra ettan med Stellan
GRATTIS PETRA!!!