Fick en tanke idag om hur lika vi människor fungerar i olika sammanhang. Spelar ingen roll om det är i privatliv, arbetsliv, idrott, fritidsintresse etc... vårt sätt att kommunicera - och dess kvalitet - avgörs så otroligt av vilket syfte vi har med det vi säger. Vill vi gott eller vad vill vi egentligen? Om vi funderar på vad vi vill och tror oss uppnå så tror jag ärligen att mycket skulle kunna rensas bort, spolas ner i toaletten eller på annat sätt försvinna ur våra kroppar.
Har ju sagt det förut men jag reagerar när människor säger att det viktigaste i kommunikationen är "att vara rak och ärlig". Mm, å ena sidan men jag synar det. Vad menas. Upplever så mycket rakhet så det räcker och blir över ibland och då menar jag när rakheten bara består i det egna behovet att uttrycka sin åsikt. Att framstå som bestämd, att använda makt, att uttrycka en position, att göra sin röst hörd, att visa att jag vet vad jag vill. Att visa att "mig kör du inte över". Det är en himla ekvation det här med kommunikation. Har gått bet själv på den där ekvationen många gånger; 1 mun och 2 öron. Inte löst den på rätt sätt. Men som tur är har man chans att träna, kanske varje dag. Har man tur får man en ny chans där man kan bevisa att man lär sig något eftersom. På min kommunikationsönskelista står tydlig och öppen högre än rak. Men det är förstås en tolkning och ordklyveri när man läser den här texten. Hoppas skillnaden går att tyda. Och vad var då detta med syfte? Jo, varför hetsar vi upp oss, klagar, sitter på kontoret, sitter på läktaren, är irriterade, upprörda, låter frustration koka under locket utan att "lyfta av det lite". Varför är det så vanligt att vi inom såväl jobb som fritid inte gör något men klagar så ofta. Som en klok vän sade så måste man naturligtvis få tycka utan att man ska förändra världen själv. Absolut. Men om jag kommer på mig själv att hela tiden vara förbaskad på chefen, kollegan, tränaren, alla andra så kanske vi kan göra något litet. Om syftet är att få fram någonting konstruktivt, bidra eller göra skillnad så är det nog lättare att hitta det där lilla, att lyfta luren, att ställa frågan. Eller så sitter vi kvar och är arga, står vid sidan och klagar, tycker att ingen förstår. Det är val i år och där har vi ett dagligt val.
För övrigt har man tydligen simmat och sprungit från ö till ö i Stockholms skärgård. Vinnaren tog det på 8 timmar och 16 minuter. Wow.
Kanske tycker ni bara att jag svamlar. Men om du frågar ska jag försöka förklara för jag vet vad jag menar innerst inne. Trots det är det inte alltid lätt. Skriftlig, muntlig eller verbal kommunikation. Det är fasiken inte enkelt. Men så intressant.
