Spännande dag...

...och minst sagt en spännande natt minsann. Åt ju, som kan läsas i gårdagens inlägg, en god måltid bl. a bestående av paella med musslor och räkor. Skaldjursälskare som jag är så höll jag mig huvudsakligen till dessa ingredienser och någon av alla musslor (gissar jag) var inte helt ok. Kände mig ovanligt däst efter måltiden och det blev inte mindre framåt natten. Bläää och usch var det.

Kunde i alla fall ta mig iväg på jobbet och hade en tämligen intressant dag då jag fick veta mer om mitt framtida uppdrag. Nu gäller det att tänka om och tänka nytt och försöka dela sin tid mellan ledarskapsutveckling och s.k strategiska kompetensfrågor. Låter rätt trevligt tycker jag minsann! :-)

Ju så mätt...

... eller med andra ord; ljus å mätt! Skönt med lite snö som gör utomhusmiljön lite ljusare. Mätt är jag så det räcker och blir över efter en kväll med jobbet och någon form av avslutningsmiddag med mina medarbetare. God spansk buffé bidde det. Paella, potatiskaka, kyckling, skinka... gott som sjutton.

Fin bild på Chippen

Mindre genus - mera svett... eller nåt

Fullspäckad dag som både gett och tagit energi. "Stängde butiken" rätt sent och var sååå nära att med några väl valda svepskäl skippa det inplanerade cykel-passet. Satte mig på sängen, försökte mig på en övning med lite mindfullness en stund och då kom lusten tillbaka - klart jag skulle cykla. Vilken tur att det finns olika krafter i en människa. Så lat som jag är så behöver jag mycket av den ena kraften för när inte förutsättningarna alltid är optimala i kontexten (1. Är de någonsin det? 2. Oj så pretentiöst det lät...) så skulle jag lika gärna kunna ligga på soffan och äta praliner. Och jag lovar, det mår jag inte bra av, åtminstone inte fem dagar i veckan! Men att köra ett riktigt härligt energifyllt cykelpass och därefter få lägga sig i soffan och se Revenge - det är grejer det.

Härlig energipåfyllnad!!!

Nu var det genus igen...

Dag med teamutveckling/grupputveckling på schemat. Träffat många spännande ledare med mycket vilja och engagemang, jätteroligt att få ta del av deras kunskap och erfarenhet. Dock är det inte alltid lätt att fylla på med kunskap utan att upplevelsen blir "oj, det här ska jag också göra". Vet inte om det är kvinnligt/manligt men märker det i de olika utbildningssammanhang jag är i. Kvinnor uttrycker ibland att de känner sig otillräckliga när de får ny kunskap medan män inte uttrycker det på samma sätt. Intressant minst sagt. Är det bara våra olika sätt att uttrycka oss som är skillnaden? Själv tror jag generellt att det ställs betydligt högre krav på kvinnliga chefer än på manliga (skulle vara så spännande att forska i) och att kvinnor generellt har höga/högre (?) krav på sig själva. "Good enough" är inte alls ett dumt mantra!

Tycker också alltmer att det är tydligt att män och kvinnor upplevs så olika och därmed värderas olika. I vissa sammanhang är det som att mannens ord automatiskt väger så mycket tyngre, att det finns så mycket mer dignitet bakom varje formulering. Kanske är det så här fortfarande upp till en viss ålder, kanske slätas det ut närmare 50 år. Jag vet inte. Har tidigare alltid tyckt att det är "lite tjafs" när man jämför kvinnor och män men tycker mig kunna se subtila signaler på hur vi värdesätter könen i olika sammanhang. Om 10 kvinnor har uttryckt sig om en sak så kan man ändå välja att citera den 11:e personen som är en man. Hm... kanske är just denne bara ovanligt klok eller så är det andra krafter. Det var dagens funderingar om genus det :-) 

Och nu till lite raljerande:

Ett jäkla tjat om mörker

Här på pigghillroad har vi gått wild and crazy så ljusslingan lyser redan i trädet. Kanske någon förfärar sig, men ljus var på sin plats. Det är mörkt nu.

Har haft en rätt bra dag med lite mer klart fokus än vanligt på framtiden. Fick också rätt klart för mig att jag nog kan se fram emot lite julledighet. Skulle bara vilja ta barnen och sticka iväg till värmen men somliga vägrar fara utan pappan och han har inte samma möjlighet till ledighet. Vi ökar helt enkelt bara fjärrvärmen ett snäpp eller två och ökar watten i lamporna så ordnar det sig :-)

Hunden fick göra tre linjetag idag, efter en väg bara för att ha lite ljus från lampornas sken. I mörkret på en tisdag. Långa men plättlätta skick -  kul var det tyckte dock jycken. Det är inte mycket roligt man kan göra i mörkret. Inte när det gäller hundträning i alla fall.

Risig

Inte  på topp. Har haft lite feber och värk i kroppen så har ägnat dagen åt att ligga under täcket. Inte många knop med andra ord utan sova, vila, surfa är ungefär aktiviteterna för dagen.

Fick tips av en hundkompis om en film jag vill köpa. Skulle så gärna vilja lägga ner mer tid på träningen av hunden men hösten är ingen bra tid med såväl allt mörker som mycket jobb. Funderar på att fara ner på ett arrangemang med mock trial som uppfödarna ordnar nu i december men måste förstås se till att några saker "sitter". Hoppas på att vilan ger resultat så kanske vi får vara i dagsljus imorgon jag och jycken.

Annars har den gångna veckan varit ok. På jobbfronten kretsar det mesta nu kring allt som vi vet och ffa inte vet om den nära framtiden. Det är ca 5 veckor kvar till jul och därefter vet jag faktiskt i dagsläget inte vad jag ska pyssla med. Det handlar inte om att bli utan jobb så det är inte oro jag känner utan mer funderingar om det kommer finnas något som jag faktiskt vill arbeta med och något jag gör nytta i.  Har ju tjatat om denna vilja så mycket, dvs att det är så viktigt att vilja vara där man är för jag tror inte att man gör ett bra arbete annars. Så även på den punkten gäller det väl att granska sig själv och sina/mina värderingar. Nu ska här fortsätta slappas, kanske till och med förflyttar mig från sängen till soffan så här på lördagskvällen och så småningom får njuta av "Så mycket bättre".

En sommarbild gör sig bättre än mörkret utanför.

Den goda knäppa modern...

Har sedan en tid lovat dottern att få ta med några kompisar på badhuset. Detta med syfte att peppa henne till nya bekantskaper och våga lite i den "nya" klassen. För andra gången under denna termin skulle vi därför fara på badet i grannbyn. Jag ska flexa ut vid lunch och så ska det bära iväg - så var planen. Alla kompisar och föräldrar vidtalade. Logistik med ev. träningar i nära anslutningar avkollade. Kläder nerpackade osv osv. Under hela hösten har vi återkommande tittat på det förbaskade badhusets öppettider eftersom vi kört de 2 milen en gång och det var stängt. Ikväll när vi kollar igen har de ändrat (?) tiderna /begränsat viss service så det funkar ej att fara. Suck. Bara att ringa runt igen till alla, göra nya planer för att inte göra fyra elvaåringar besvikna.

Plan B blev "Fortet" - det blir nog lysande. Börjar nu inse att jag, som nästan ogillar att gå på stan, ska strosa runt ca 2 timmar i city imorgon och bara vara. Gå i affärer och kolla på grejer åt mig själv (?!). Det blir ett träningspass som heter duga :-)

Mitt-a-hålle´

Onsdag! Märker att jag helt förlorat intresset för Greys. Totalt. Vill inte se det. Skönt att man slipper när man inte vill men undrar var intresset for och varför för favvoserien. Ny bestämmelse har också införts i familjen - bland de vuxna vill jag poängtera. Den nya regeln innebär att maken och jag ej får använda datorn mellan kl.19-21. Det är kvalitetstid med barnen eller oss själva/varandra. Blir spännande att se hur det går.

Maken är fortfarande och jobbar hos släkting. Klockan är rätt mycket och tidigt ska han upp imorgon. Inte lätt det här med att vara hantverkare och "bara hjälpa till". En liten stund blir stor stund och 8-timmarsdagar blir12-timmarsdagar. Svårt att sätta gränser? Det är ju så kul att hjälpa till... Vissa saker behöver man träna på som människa och jag vet att somliga tränar. Har hört det på stan... somliga tränar ;-)

Snart dags igen...

Skön mix

En helg med en mix av det bästaste av godispåsar. Tjejmys på fredagskvällen och Schyffert/Lindström på lördagskvällen. Tvingade ner den stackars maken ;-) på stan i sena timmen efter föreställningen eftersom de otroligt rörliga lyckseleborna var i "stada" även denna helg. Själv fick jag krypa till kojs i sardinburken med mina kära småtroll (alltså barnen).

I morse uppvaktades fadern i huset av de små och sonen sade "jag ska göra ett mål för dig idag på matchen" sedan blev det tyst ett tag åsså kom det "...jag ska åtminstone försöka". Han lyckades med sitt försök och det gjorde hela laget (innebandy) för de vann sina kämparmatcher och ytterligare en hel dag i en idrottshall kan läggas till handlingarna.

Den här känslan ska jag behålla hela veckan. Vill inte ha någon centrifugeringskänsla utan just den här. Så ska det bli!

Tankeställare

Fick mig en tankeställare idag gällande barn av idag och träning av samspel. En person som arbetat länge inom barn och utbildningsområdet exemplifierade hur svårt det kan vara för dagens barn som inte i full utsträckning får lära sig samspela med andra människor. Vi föräldrar (av min generation) lever genom så mycket annat så att stunden då vi ska samspela med våra barn upptas av t ex en Iphone som ska plinkas på, en kärlek som får mer tid än barnen, en dator som upptar samspelstid... allt istället för att genom samspelet med barnen ge dem erfarenheter för livet. Livsviktiga erfarenheter! Ska tänka på detta nästa gång jag sitter på en buss med barnen. Sitter vi och betraktar livet utanför tillsammans vilket de kanske behöver för att få reflektera över intryck eller sitter jag och plinkar på något. Tjoff vad jag ska tänka på det. Tycker de är ganska lysande på att samspela våra små (man behöver inte vara objektiv när det gäller de egna barn utan får tycka att de är hur bra som helst, så det så) och därför kanske jag inte är orolig men det är tjoff-känsla ändå.

Tjofs-känsla
Kanske inte så här kraftig men ändå "tjofs".

Fot och fis bidde det?

Ibland  vill jag bara sätta ner foten och säga "stopp och belägg". Fälla ner någon form av ankare och stenvägra. Bara säga; "det där gör jag inte/köper jag inte, jag går inte med på det..." men av någon underlig anledning finns det människor som inte kan ta ett nej utan att det är ett NEJ! Det tycker jag är synd. Tycker mig också kunna göra vissa tolkningar till genusperspektiv... men det tar vi en annan dag. Det kräver en väldigt lång utläggning minsann.

Det kanske är med sådana här klackar man ska sätta ner foten... rätt ner i någon annans fot? Nej, usch.

Sökte en stoppskylt med en kvinna på. Detta var det enda passande jag hittade :-)

In i ekorrhjulet igen...

...för det känns faktiskt som att vi har befunnit oss lite utanför det några dagar pga barnens ledighet. Nåväl, tycker nog det där hjulet är helt ok "att springa runt i". Till stor del väljer man faktiskt själv om man vill ta "en avtagsväg" nu och då. Det är nog bara fantasin, orken och initiativförmågan som sätter gränser.

Igår, lördag, var det sedvanlig gruppträning och efter fredagens korta pass med inte så muntert resultat så gick det betydligt bättre igår. Vi lade ut dirigeringar på andra sidan ett dike med en liten väg/stig emellan. Bumpern var också utplacerad och sköt av skott vid lämpliga tillfällen och den tredje stationen innebar en kastare bakom en lade samt en skytt bredvid linjen och sedan valde vi beroende på träningsbehov enkla eller dubbla markeringar. Chippen gick riktigt bra och fick först några markeringar som störningar på linjen till sin dolda dirigering eftersom en parkompis körde markeringar först. När det blev min tur och jag skulle skicka på den "blinda dirigeringen med skott" så trodde jag att han skulle stanna där de tre markeringarna fallit på vägen men han tutade på riktigt bra rätt ut till dirigeringen. Kul! Linjetaget över diket blev för enkelt för oss allihop så där får vi klura till det lite mer nästa gång. När det var vår tur att köra markeringar valde jag en dubbel. Han gick ut i rätt områden på båda håll men hastigheten (för hög) gör att det är svårt att hinna få vittring så han fick jobba på en stund innan han hittade apporterna. Ingrep dock aldrig och började styra eftersom jag bestämt mig för att just träna markeringar. Nöjder var jag med honom i alla fall!

På kvällen kom Lyckselegänget förbi eftersom de bokat  hotellweekend i vår kära stad. Mys och surr bestod kvällen av och barnen körde musiktävling och dans i alla de olika former. Kul att vi lyckats hålla kontakt med dessa goa människor som vi faktiskt träffade utomlands för 1,5 år sedan. Bilder från helgen:

Så här öronlös var jycken när jag inte var så nöjd i fredags.

Och så här mycket trevligare var livet på lördagen.

Mitt bidrag till Helloweenbakningen, inte så otäckt!

Stora som små pysslade :-)

Otäcka fingrar

Betydligt trevligare bakverk där alla gjorde sin egen garnering.

Kaffe

För en stund sedan hemkommen från govänner där jag druckit kaffe. Pigg som en mört är namnet! Skriver av mig lite så kanske jag somnar gott sedan. Drack inte bara kaffe utan pysslade också, någon form av "Helloweenpyssel" närmare bestämt. Skar pumpa, gjorde dekorationer till kakor av sådan där sockerpasta, kavla, rulla...ja allt sånt där som inte riktigt är min grej. Kan lova att barnen uppskattade det. "Det här är första gången vi har en pumpa..." lät det och leendet var från öra till öra.

Innan dess var jag ute med jycken en stund. Gick först en prommis i ösregnet och sedan lade jag ut tre olika områden på fältet medan han gick fot bredvid. När jag slängde ut sista området och ska vända mig om så får han ett "ryck" och tjyvar den och jag känner bara att jag blir så förbaskad. Nog är det väl ändå...! Efter flera dumheter (från både honom och mig säkerligen) så går jag tillbaka till bilen efter att ha plockat in övriga områden. Sur som en citron sätter jag mig i bilen för att lugna ner mig och han får sonika stå utanför. Vet inte om han förstod något av det men kände att min tystnad var bättre än det jag annars uttryckt. Satt där ett bra tag och funderade. Klev sedan ut och körde rena lydnadsövningar med fotgående och "provoceringar" (mkt enkla sådana) enbart i syfte att förstärka det rätta beteendet. Det gick nog hem för han var väldigt timid och ödmjuk. Men nog är det väl ...  Så min träning blev en helt annan än den planerade. Och tydligen var det den vi behövde denna dag. Det  bidde nog någon form av explosion inom honom efter en tämligen tråkig vecka. Jag vet att hundar inte är beräknande och analyserar men kan inte låta bli att ställa mig frågan; hur kan det vara värt det.