Sätta igång...

Försökte sätta igång kroppen ikväll efter förkylningen. Maken gick på RPM (cykling) och i ett ljust ögonblick var jag benägen att haka på men förståndet satte stopp. Ställde mig istället på "bandet" och tog en powerwalk istället. I vanliga fall tycker jag sådant är trams - helst när man har hund - men nu var det väldigt skönt att få gå avslappnad utan att göra cirkuskonster och balansnummer för att stå på benen på det väglag som råder ute. Imorgon är det sista dag före sportlov för barnen. Så underbart för hela familjen går ju faktiskt in i en annan lunk även om vi vuxna inte är lediga. Pysmys på en onsdag till exempel, tala om wild and crazy :-)

Förslag på teman för sportlovsveckan:

Lite sol...

...tid för en fika...

...lite hundträning...

...och kanske lite slalom för di sma.

Puss på Er förresten!

Spännande vecka på många sätt. Varit med på en intervju idag om ledarskap och satt tillsammans med riktiga "proffs" och skulle tycka till. Känner mig lätt lite "liten" med "stora akademiker", de som kan prata ingående och djupt om ett enda ämne i typ fyra och en halv timme. Skulle vilja kunna lite av det, kanske prata om ett ämne i en timme skulle räcka. Men kul att få vara med i en sådan situation. Trevlig journalist som skapade en gemytlig känsla i vårt lilla samtal... Det är lätt att hamna i fällan att försöka låta klok i sådana här sammanhang (låter som jag varit med i svängen många ggr) men försökte tala ur hjärtat i alla fall, vi får väl se vad det blir. När fotona skulle tas till artikeln ville jag bara hålla för ansiktet, munsåret från förkylningen lyste som sola´i Karlstad, kändes det som. Blaff liksom!

Hamnade i en lokal tidning i veckan också. En person hade nämnt mitt namn så nu när jag framöver ska intervjuas i det forumet ska jag nämna en man som jag "gillar till sättet, typ". Och jag kan inte komma på någon, utom en som jag tyvärr inte känner och kan uttrycka mig så mkt om. Jag skulle kunna nämna minst (!) 25 kvinnor som jag beundrar, är imponerad av, störtgillar av olika skäl men inte en man utifrån de anvisningarna som finns beskrivna (får inte vara en vän, familjemedlem etc så det begränsar). Konstaterar att jag är väldigt lyckligt lottad som får "ha tillgång" till så otroooooligt många fina kvinns.  Ingen nämnd men deras namn börjar bland annat på följande bokstäver A, L, S, C, E, U, G, T, Å, M, K, P, H.... och massa fler. Puss på er!

Snörvel och förvåning

Snörvlar på lite onödigt. Orkade inte fara på hundträningen idag för det var inte läge för pulsande i djupsnön. Drog oss istället (åtminstone jag och barnen - maken for och  tränade i ottan minsann) för att sedan ta brunch och sticka iväg till backen här i närheten. Sol, vindstilla och nästan ensamma i pulkbacken. Själv satt jag mest och tog kort för orkade inte plumsa här heller. Pissig känsla när man blir trött av "minsta lilla". När barnen hade åkt skrana färdigt så ställde sonen upp som första dummikastare och dummiutläggare. Han la ut två dummies åt två olika håll medan Chippen var på promenad med hussen. Väl åter skickade jag parallellt med åkande barn vilket i sig är bra träningen för herrn som alltid ska träna på fokus och koncentration. Efter de dummiesarna var intagna gick vi på vägen hem över på andra sidan där sonen gick iväg för att kasta några markeringar i skogskanten. Inga utmaningar precis men lite hjärnjobb fick vi ändå till.

Nu sitter vi här i soffan och har chockat oss själva. Vi som är de mest översociala varelserna som finns har "tackat nej" till att umgås och se mello med våra fina vänner utan istället är vi bara hemma. Det är nästan ett skäl att ta tempen bara därför ;-) Båda jag och maken är lätt förvånade över oss själva. Här ska tändas ljus nu, ritas röstningsformulär och ladda...Så njutbart att sitta i "strumplästen", se ut som en rugguggla och snora på i hemmets lugna vrå.

Nog räcker de här snöhögarna en bra bit in i våren. Sonen slappar lite...

Backen för oss själva, barnen och maken har Linusbacken för sig själv för en stund.
Var och en gör det den är bäst på så jag håller i fikaserveringen :-)

Sonen är på väg att placera en dummie vid stolpen.

Inne i skogspartiet hade han också placerat en blind dirigering. Här är jycken på väg ut eller in?

Här jobbas det åt andra hållet. Sonen står vid skogskanten i grönaktig jacka och kastar in mot skogen i riset.

Ett underligt ting

Litet stort, unikt och allmänt. Trivialt och djupsinnigt, tärande, krävande, givande, glädjande. Ytligt och reflekterande i salig röra. Sorgesamt och upplyftande. Värme, hjärtlighet, omtanke, falskhet och maktspel.

Samtal om tragiska sjukdomstillstånd ena sekunden för att nästa sekund planera hundkurs och tvärtom. Ibland blir det många tårar under ett dygn. För smärtan hos någon annan, för sorgen pga någons sjukdom, för att personer slutar jobb så att det blir sentimentala avsked, för värmen och omtanken någon delar med sig av, för Mästerkockarnas triviala men energiska kamp.Vilket underligt ting vi befinner oss i - livet.

Liten blir stor...

Liten har blivit större, 9 år bidde han i helgen och jag inser att jag kommer vara en förfärligt "jobbig" mamma i många år till som vill hålla handen, kramas, bedyra min kärlek och jag har så himla svårt att tänka mig att det en dag kanske inte är så populärt. Men än så länge får jag så det gäller att passa på!

Känns som att vintern snart är över även om snödjupet hävdar något annat. Har dock försökt nyttja det där snödjupet till hunden som tycker att det är jobbigt med branta klippor/diken. Kört honom över diken av brantare karaktär och det går framåt. Ska skippa det där "över-kommandot" och istället utöka mitt "ut-kommando" i bråkigare terräng. Låter kanske konstigt men kommer ha nytta av det :-)

Gillar Mia

Även om det är alldeles för mycket reklam och pauser så gillar jag Mia på Grötö (tv4, kl.nio på onsdagar). Lite för ytligt, för många personer, för kort tid och kanske för mycket manus men ändå... Skulle vilja sitta och surra med den kvinnan över en kopp the. Ikväll "dissades" simultankapaciteten som en bidragande bov. Skulden är också ett jäkla gissel. Inte särskilt många positiva känslor skapas av den, vad är den liksom till för egentligen...

Risig minior fortfarande. Maken tar poäng och är hemma med barnet. Vobbar inte (jobba + vab) utan han vabbar, mer renodlat vabbande. 1 -0 till han. :-)

Från det ena till det andra

Påven avgår och Molly och Danny är ett par, ja, herre je vad det händer grejer ;-) Mixade idag jobb med lite omvårdnad av sonen eftersom han fått snuvbacillen. Vill inte ha varken snuvan eller kräket som går. Nu när jag äntligen får ändan ur soffan och lyckas få till något cykelpass nu och då så vill jag inte ha någon paus. Är inte tillräckligt övertygande i argumentationen gentemot mig själv så ett sådant "tapp" blir onödigt lång för latmasken hinner växa sig lång.

Förresten så närmar sig en viktig dag. 8:a ska bli 9:o. Oj vad tiden går! Har långt ifrån klippt navelsträngen ännu men det kanske man inte behöver göra förrän de är typ 24 :-)

Vy från vägen i helgen

Som sagt; ... vy från vägen

Tror jag lyckades sträcka mig på bowlingen i lördags :-)

E(uropa)-väg = Eländig väg

For lördagförmiddag till Lycksele. Inledde dagen med lunch på Sibylla och därefter bowling. Jag är verkligen urkass på bowling. Vägrar tro att jag inte kan vinna så anstränger mig faktiskt. Och ju mer jag räknar steg och tänker "höger, vänster..." så ju sämre går det.

Vägen till (och från) Lycksele var stundtals ingen jättehöjdare. Det var skottat utanför själva vägen så det blev spårigt om man kom för långt ut. Säger inget mer. Men kul var det inte. Europaväg....hm, vad krävs för att det ska få kallas Europaväg?

Ska snart ut och gå fot med jycken. Går fot och går fot och går fot. Ibland blir det den enda träningen. 3,5 år gammal ska man kunna gå fot men tror ändå att jag ska vara riktigt idog på denna front inför säsongens prov. Inte glömma bort det liksom. Det verkar ha varit en rolig tematräning och nästa vecka vill jag inte missa gruppträningen. Ska dock försöka flexa ut lite tidigare någon dag i veckan så man tar sig ut i skog och mark.

Glad - i - ator ?

Jaha. Nu sitter jag här igen och suckar över Gladiatorerna. Alltså är det fredag, härligt! Har varit skönt att vara tillbaka på köntore´- tänk att ibland är s.k rutinarbete så himla befriande på något sätt.

Även denna vecka blev det bedrövligt med den egna träningen. 1 pass cykling per vecka räcker inte långt men nu håller jag mig hemma framöver så det finns hopp. Ännu bedrövligare är det med hundträningen. Borta även denna lördag och missar tematräningen, attans. Även om jag ger jycken dåliga förutsättningar utifrån träningssynpunkt så är det inte synd om oss tvåbenta. Ska fara till goda vänner i "långt bort i kall-landet" och umgås. Och den fyrbente får förstås följa med och umgås med en liten fyrbenting.
Ha en skön helg - wherever you are!

When words are not enough...heter en sång

Varit med om ett sådant där ögonblick då orden inte räcker till. Och jag har många ord. Många onödiga ord i min repertoar har jag förstått genom åren. Satt i ett samtal med en människa som är sjuk, svårt sjuk. Vad säger man? Vad gör man? För vems skull?

Totala kontraster. Har ägnat mig åt Unikum sen jag kom hem, dvs någon form av dokumentationssystem som skolan har för utvecklingssamtal. Sitter med sonen och fyller i munnar på hur han upplever än det ena än det andra. Av 4 munnar, vad väljer du då? Det som var en lite medelmun i går kan bli en bättre mun idag. Får jag bara en till geisha chokladbit så kan det här bli en riktigt glad mun.

Förresten är det SSRK-möte ikväll. Men maken är på möte och jag har varit borta så mycket så vi sitter här bredvid varandra i soffan, vi övriga tre, och fyller i munnar och käkar Geisha istället. Så fick det bli! Är snart 42 år och äntligen har jag förstått att man inte kan vara överallt. Skönt!

Äntligen hemma - mer än ett program

Efter två dagar på resande fot är jag hemma igen. Nu blir det inget flängande på ett tag. Så skönt! Vi har arbetat två dagar med att både få inblick i hur andra arbetat med medarbetarskap och värdegrund och förstås funderat på hur vi själva ska göra det. Mycket intressant att ta del av de andra organisationernas erfarenheter och resultat. Man behöver som sagt inte uppfinna hjulen igen... och inte heller drälla i samma fallgropar.

Kan säga att skillnaden på snödjup är radikal mellan 08-land och här hemma. Tycker att det var tämligen lite snö "därnere" och inser ju snabbt vilka makabra ;-) skillnader i träningsförhållanden det råder (tänker hund nu, försöker inte skylla på den egna träningens förhållanden). Skulle inte vilja byta bort det just nu för vi har det så vackert just nu, gnistrande vitt och 3-meters snöhögar vill väl alla ha?! Men framåt slutet av mars blir jag så där kinkig och grinig. Ska dock inte ta ut det i förskott. Nu är vitt vackert.

Förresten; det tog i stort sett lika lång tid för oss att ta oss från Alvik och hem som det tog från Bromma till staden. Oreda i taxistrukturen. Pinsamt och knäppt var namnet. De tränar ju på detta varje dag och träningen borde gett bättre resultat.

Välkommen februari

När man kännt sig riktigt blääig (nytt ord i SAOL) så är det så uppenbar skillnad när man börjar känna sig piggelin igen. Så otroligt skönt att slippa ligga i fosterställning pga kramp, få "vräka" i sig mat, andas frisk luft m.m. Solen kom både utvändigt och lite invändigt idag.

Det årliga besöket till snöborgen skedde förra helgen, även detta år mitt i city.

1 februari gör skäl för namnet! Sol, blå himmel och den tredje årstiden
(vintervåren/vårvintern) kanske är på gång så småningom.