Somliga undrar nog...

Mötte en bilist som tittade på en dummie* idag som om det varit en äkta huggorm ?! Jag tränade lite stadga och fokusövningar, slängde iväg en dummie, gick fot mot den, vände om, mera fot, gjorde vändningar på stället, fot igen osv tills jag hade en hund vid sidan i det tillstånd jag önskade. Mitt i all träning kom bilisten och eftersom jag vägrade störa min träning låg den gröna dummien kvar. Som föraren saktade in för att stirra på den gröna tygpåsen... Schysst av honom eftersom det kunde varit något värt att sakta in för.

* Dummie är en "fylld tygpåse" som används vid apporteringsträning med hund.

Så här upphetsande var dagens träning ansåg somliga :)) men nyttig!

Operation

 Inledde dagen med att njuta av sonens deltagande i "Funky kidz" som är ett härligt danskoncept för barn på Träna. Med ett leende upp till öronen och vattniga ögon njöt jag av barnens dans och min tveksamhet till att sätta igång en aktivitetet på söndagförmiddagar övergick till övertygelse när man ser hur kul sonen tycker det är.

Den här veckan tänker jag bli kry och påbörja operation Charlotte Perrelli. Detta innebär inte att jag ska avgjuta mig i gips för att börja fundera på hur jag ska kunna efterlikna henne, näe, utan jag ska börja använda hennes träningsbok som har en del enkla övningar passande för hemmet. Måste komma igång nu efter detta snorande. Om jag fortsätter på samma linje som jag är på nu så kommer jag se ut som Pomperipossa lagom till 40-årsdagen; finne på nästippen, rödfnasig under näsan, munsår och allmänt ofräsch. Vänta bara! Jag ska äntligen bli piffigare och lite mer fåfäng (positiv betydelse i detta sammanhang). Ska börja intressera mig för hur jag ser ut (även när jag inte ska gå på galej), ska kamma mig ordentligt varje dag, ha kläder som passar ihop, inte alltid gå i gympabrallor och joggingskor, intressera mig lite mer helt enkelt utan att bli ytlig - om den balansen kan uppnås. Följde med ett av barnen till skolan i veckan och skulle vara med i klassen några timmar. Frågade då om jag skulle tänka på nåt speciellt  och då säger barnet; "du kanske inte behöver ha gympabrallor mamma", så det finns en orsak till ovanstående kommande förändring.
 

 Jag är extremt klantig i skogen och snubblar ofta (två ggr framför domaren vid gårdagens j-prov).

Därför var det en utmaning att ta sig över lilla vattendraget i skogen idag... men de gick ba´bra!

För länge sen...

Med stor sannolikhet ska jag ägna morgondagen åt att sitta i en båt och kasta apporteringsobjekt: Det var den här talangen som ytterligare övertygade mig för många år sedan då jag föll för min sambo. När vi var nykära så följde han med på varenda jaktprov och han satt där i den fördömda lilla båten med sina 190 cm. Han rodde med sina spelande muskler (ja,ja...det här var 13 år sedan och det är min sanning) fram och tillbaka i den dyiga lilla viken eller sjön. Kastade gjorde han som en gud, alltid gjorde han rätt och fast han inte förstod vad han höll på med så placerade han dirigeringar och markeringar precis där de skulle vara. Därför sitter jag där jag sitter nu ikväll, 13½ år senare, i soffan och har fredagsmys med den bästa kastaren av dem alla.

Imorgon är det jag som sitter i den där båten. Han är inte med mig i skogens vildmark utan har andra uppdrag nuförtiden än att "fjäska för mig". Det går nog bra, men jag kommer inte att vara hälften så bra som han...och skulle någon ens ana mina muskler skulle jag bli förvånad :)) !

Höstdagjämning

Bättre och bättre dag för dag! Så känns det gällande förkylningen och orken kommer lite åter ... Har haft en spännande dag i jobbet och ännu en gång är jag tacksam för det intressanta och ofta utvecklande arbetet jag har. Det är inte så ofta jag tänker "...jag kör på slentrian eller rutin idag..." utan tycker att jag får ganska regelbundna utmaningar då jag måste tänka till. Det blir roligare då (i lagoma doser förstås)!

Eftersom det är torsdag så var det fotbollsträning även idag, den sista för säsongen. Känns rätt bra även om dottern tycker att det är himla kul och faktiskt pockar efter träningar och matcherna. Men dagarna blir väldigt styrda utifrån träningar x antal ggr per vecka, helst när man har en av tränargubbarna i familjen. Nästa vecka ska vi avsluta säsongen med match mellan mammorna - barnen. Ska ladda som 17 och vad är det dom säger nuförtiden; "äga, krossa".

Trodde under tidigare år inte att vi skulle falla in i den här "familjelunken" med träningar, hämta, lämna, egna aktiviteter där det är en viss struktur som krävs (enligt mitt sätt att se) för att få till ruljansen. Ibland är det  mycket påtagligt vilken fas man är i i livet medan det vid andra tillfället är stunder då jag tänker; "det flyter på rätt bra faktiskt, vi har bra koll och familjen AB funkar bra". Det viktiga är väl att hela tiden försöka göra de egna valen och tänka att vi faktiskt själva kan påverka situationen. Viktigt känns det också när vi i familjen ibland på olika sätt drar i "bromsen", skippar ett möte, ett kalas, tackar nej till något eller gör något där valet påverkar helhetssituationen. MEN imorgon skiter vi i det där med bromsprat och tjafs. Imorgon är det kalas för dottern, så då köper vi presenter, klär ut henne till monster och skickar iväg henne för riktigt tjalabalo fredagskalas. Och är det nåt jag gillar här i livet så är det att köpa presenter, oavsett det är en 9-åring eller 68-åring som ska firas :o))

Höstdagjämning är det idag.

En vacker höstkväll med fullmåne...

...men det blev mörkt så snabbt på prommisen så jag fick

inte med den vackra månen.

Lyssnar på vetenskapen

Googlat på "grönt snor"(jaa, det har jag faktiskt och det är inte konstigt alls!) och hittade detta på "Fråga doktorn":

När du blir förkyld är snuvan genomskinlig i början, för att sedan bli tjockare och mer färgad allt eftersom tiden går. När den börjar få en gul, grön eller brunaktig färg är du troligtvis i slutskedet av infektionen.

Gult eller grönt snor behöver alltså inte vara tecken på en bakterieinfektion eller att du är särskilt smittsam. Smittorisken är tvärtom som högst i början, när du har rinnsnuva och nyser för fullt. Som kuriosa har en studie visat att du snyter ut cirka 14 gram snor per dygn – betydligt mindre än det känns.

Lollos kommentar:

Hjippie!!! Jag är nog i slutskedet av denna jäkla förkylning, litar fullständigt på ovanstående och känner redan hur det spritter i benen - eller inte!!!

Tänk på den snö som föll i fjol...

...och i fjol föll väldigt mycket snö. En eftermiddag förra vintern hade vi ett litet test i mjuksnö; sambon, jag och en kompis vi inte behöver nämna vid namn :)) Kul hade vi i alla fall som ni kan höra av följande klipp! Tyvärr filmade jag åt fel håll så man får vrida på sig lite...


PS. Häxgarvet ber jag om ursäkt för.

IKEA tur och retur

Åtta imorse var det avfärd mot Sundsvall och Ikea. Målet var att hitta utrustning till den blivande tvättstugan i källaren som inom snar framtid är färdig. Dessutom skulle vi förnya oss i "barnens krypin" på övervåningen. Gick faktiskt riktigt bra och nu 12 timmar och ca 52 mil senare är vi åter hemma. Det funkar bra med att fara så här och idag hade vi trevligt sällskap med oss, men fasiken vad skönt det skulle vara om Ikea låg bara liiiiite närmare.

På väg ner och ett regnigt väder minskade utsikten något på höga kusten-bron

På väg hemåt och vi leker bilmärkesleken, jag valde nåt så dumt som märket Mazda.
Hur många Mazda tror ni att det var efter vägen? Noll!

Imorgon siktar vi på sovmorgon för hela familjen, sen ut och träna ordentligt med jycken och därefter blir det demokratisk processande i form av valdeltagande förstås! Det blir en spännande kväll imorgon!!!

Den här veckan har bjudit på en del regn men
med solen i "bakhåll" blir det rätt vackert.

Regnbågen som är lite svår att fånga på bild ordentligt.

Hundreklam?

Förstår inte hur folk tänker när de menar att hundar "drar in smuts"?!

Efter lite lek i leran så rusar man till matte...som har rena kläder - än så länge.

Men vissa dagar är de faktiskt hur rena som helst!

Tisdagstankar

När vi pratar om förändringar, vad är det då egentligen vi menar? Funderar vi på vad syftet med förändringen är och gör sen "allt som står i vår makt" för att uppnå syftet och målet i form av arbete med förankring, prestigelöshet, initiativ, beslutsamhet, kreativitet etc. Hörde en gång en liknelse med livbojen som är på vattenytan och som har sin tyngd nere på botten. Om vi flyttar bojen vid vattenytan så kan den förflytta sig en stund men tyngden på botten är kvar vilket gör att bojen flyter tillbaka och ingen förändring sker - bara en förflyttning...

Vad innebär insikt egentligen och framförallt; vilka konsekvenser har bristen av insikt? Och hur tar man itu med alla insikter för annars gör de ju ingen nytta?! En insikt som jag måste ta hand om är att jag behöver mer mod. Innan jag fyller nästa tiotal (som min dotter uttrycker det) kanske jag uppnått lite mer av denna vara :))

Sitter och lyssnar på nyheter och hör finansminister Anders Borg prata om "Förmögenhetsskatt" och hur valet ska påverka detta. Härligt! En fråga jag inte behöver fundera särskilt mycket på - man kan ju inte fundera på allt, det räcker för idag!

Lördag - favvodag

Sovmorgon och lördagsfrukost är veckans höjdpunkt :)) ! For iväg på K-rauta och tittade på inredning till källaren, svårt men roligt att avgöra vad som ska vara vart. Måste nog till IKEA och det är ju inte tvärgjort, när kommer IKEA hit???

For sen ut med kompis i skogen och gick en riktig långprommis i strålande sol. Det var lugnt och stilla i skogen till en början men sen kom hela världen körande i form av ett helt jaktlag. Det visade sig att de hade jagat älg "runt hörnet". Vi gick tillbaka, jag släpade något till väninnan som ska starta på prov imorgon och sen körde jag ett lydnadspass. Vi avslutade samvaron med kaffekopp och gofika. Med andra ord en skön dag med "blandat smågott"!

Nu ska vi iväg och bli bjudna på sura strömmingen, åhhh så gott! Hoppas smaklökarna är tillbaka på plats igen efter veckans snormarathon.

Veckan som gått

Sammanträden, konferens, sammanträden, sitta på häcken, lyssna, tycka, tänka, säga nåt klokt, snora lite, ta beslut, sitta ännu mer på häcken... Ja så har denna vecka varit!

Måste komma igång med lite träning av mig själv så fort jag fått lite mer krafter igen. Men har nog blivit kry fort just för att man tagit det så lugnt.

Var ikväll på A-provskväll (teoretisk med filmvisning). Himla kul och spännande om vi "häruppe" i norr kan utvecklas lite mer inom detta område. Men det känns som en himla stor utmaning och jag känner redan att jag ska ta flera steg tillbaka i t ex fotgåendet så att det håller under störning. Chippen har varit duktig på det vi tränat i veckan men drog dock upp sig vid vattnet häromkvällen (när annan körde).

Källarrenoveringen går verkligen framåt och nu har vi nytt, fint klinker som börjar ta form - åhh så fint det blir!

Snorstinta

Har åkt på en förkylning och känner mig allmänt ofräsch. Snyter mig så att näsan redan är sårig men har ingen feber eller halsont vilket är skönt. Satt idag på möte (så långt från alla andra som möjligt och jag sköter min handhygien lix) och det gick bra ända fram till slutet då jag började låta som värsta äckelmajan. Men som tur var så satt en kvinna mitt emot mig och var snuvig så varje gång hon tog sitt snytpapper och snöt sig så "parkörde" jag en snytning - smart va! - bättre att samköra oljudet tänkte jag :)) Nog om sånt äckel-päckel!

Förutom det så haltar sambon efter att hans knä hoppat ur led och i och med att knät hoppar ur led så har även humöret "hoppat lite ur led" av förståeliga skäl. Så vi är himla trevliga, fräscha, mysiga och rent ut sagt på topp just nu, hm!

Förresten så köpte jag bästa värsta träningsboken i lördags, nämligen Charlotte Perellis "Kan jag - kan du", wow säger jag bara :o)) ! På lördagskvällen var vi på middag och jag råkade då nämna för "herrn i huset" (som doktorerat inom ämnesområdet sjukgymnastik) att jag minsann köpt en träningsbok nu med jätte-bra övningar. Såg ut som han bet sig hårt i tungan och hade svårt att hålla sig för skratt... förstår inte det ;)) Men jag ska minsann visa att "Kan Challan, så kan jag". Måste bara bli av med förkylningen först, ha-ha-ha.

Var förresten på ett häftigt ställe igår (gammal tallplant.) och tränade jycken. Solen lyste varmt så det blev "ökenkänsla" och lite månlandskap. Körde linjetag åt olika områden varav ett kortare skick över knepig terräng (ris i skogen) och ett längre i lättare terräng. Måste nog öka på störningen lite så att han ytterligare får tänka till samt utöka uthålligheten/koncentrationen.

Kanske inte riktigt så här... men nalta eljest var det i alla fall
jmf med den vanliga skogen eller ängen.

3 dagar räcker...

... gott och väl som arbetsvecka. Alldeles lagom faktiskt och skulle kunna vänja mig vid det, men det är förstås lätt att säga när/om man valt det själv.

Efter att ha hämtat sonen och lämnat han hemma stack jag iväg ut med hunden och det var så himla skönt. Gå rätt ut på åkern i högt gräs, solen sken, lagom vind och bara flänga runt där samt förstås träna lite. Körde långa och kortare linjetag åt två olika områden. Funkade bra och jag fick varva och styra honom hela tiden. När avståndet vart lite långt och han såg tveksam ut så gjorde jag en variant som Jens P visade på kursen i somras. Satte honom, gick själv ut och bara pekade mot området och sa "där är den", gick sedan tillbaka, sträckte ut handen och kände förändringen i honom så jag skickade och tjofs = det funkade! Känns som ett bra sätt att övertyga istället för att alltid gå närmare eller gå ut och lyfta.

Denna kväll skulle jag och barnen tillbringa själva och ha fredagsmys medan sambon skulle roa sig med kompis och fotbollstittande. Sambon ringde dock på eftermiddagen och berättade att han hade haft det lite körigt idag. Urhoppat knä och en smäll i pannan var resultatet. Knät är ostabilt sedan förut men smällen i pannan var en ny grej. Han hade bistått personalen på förlossningen och lekt A. Schwarznegger när en grej satt fast (inte ett barn, jag lovar) och vips så satt den inte fast längre...Oops. Han är faktiskt ganska stark min käre Roger men han behöver väl inte visa upp det i tid och otid, även om kvinnorna på förlossningen ropar :o)) . Slutet gott, allting gott i alla fall och helgen blir nog ganska lugn eftersom kryckorna åkt fram.

Äng i eftermiddagssolen

Utskick

Och inleverering med ett något slarvigt grepp

En härlig "helg" - ett himla långt inlägg

Åter hemma efter en härlig långweekend. Tog nattåget sent på lördagskvällen från Umeå. Höll dock på att stanna hemma eftersom situationen blev så konstig när jag skulle kliva ombord. Som alla som rest med hund vet om så är man ju förpassad till en mycket begränsad area. På detta nattåg var det 3 x 3 meter som gällde, dvs djurkupén. Vid påstigning var den redan ganska full; två människor, två katter och en stor hund (se bild nedan). Den andra hunden uppskattade inte att jag och Chippen skulle kliva på utan morrade ordentligt åt "oss". Kändes inte helt kul att kliva in och jag tänkte skita i resan helt och hållet faktiskt. Efter lite omflyttning i kupén så blev läget förändrat. Hundens husse berättade att hans fina hund (blandras av bl a labrador, dalmatiner m.m) endast var osäker, ej hundaggressiv, så när han upptäckte att Chippen var en snäll jycke så blev läget annorlunda. Ungefär efter 20-30 minuter tycktes jag se/känna att min hund slappnade av i förhållande till den andra hunden som också såg betydligt mer tillfreds och avslappnad ut. Under större delen av natten sov de två hundarna "sida vid sida" enbart åtskilda av en liten resväska. De två katterna ogillade läget skarpt men kunde också slappna av eftersom vi placerade dem på höjden i sina burar. Inte ett vov eller morr delades ut på resterande tid av resan - skönt!

Trångt om saligheten och ni ser ju den lilla resväskan som ska fungera som "gräns" för respektive hunds "plats". Den andre hunden var jätte-trevlig och såg mycket klok och unik ut med sin täckning.

Väl framme i Stockholm (kl.06.40) hade jag och Chippen god tid på oss innan vidare avfärd till Norrköping. Vi promenerade omkring i de bedrövliga "grönområdena" som finns kring T-centralen, gick runt därinne och gjorde lite "lydnadsövningar" (ingen större rusning men ny miljö med duvor inomhus). Åt frukost hann vi också med och vi delade broderligt/systerligt på smörgåsen med kyckling och soltorkade tomater. Det uppskattades!
Sen bar det av vidare mot Norrköping där fina kompisen Marie mötte upp på stationen. Kände mig rätt pigg då men tröttheten kom rätt snabbt för båda mig och jycken. En snabb lur tänkte jag ta på ca 1 timme. Dryga 2,5 timmar senare väckte Marie upp mig med våfflor och sen bar det av på promenad efter en fin slinga i närheten med härliga ekhagar som innehöll både får och hästar.

Marie med sina fina hundar, Grabben och Puzzel.

På måndagsmorgon packade vi in oss i bil och drog uppåt/neråt/väster/öster (ingen aning, hi-hi) mot Eskilstunatrakten och Lilla Träskaten där det skulle hållas A-provskurs av Anita Norrblom, tillika Chippens uppfödare. Där fick vi en pedagogisk genomgång och det var kul att äntligen förstå vad alla termer betyder; "First dog down", "A- och B-apporter" etc, etc. Vi hade bra väder, mycket trevligt sällskap och det var ett kalasbra ställe både vad gäller mat som nattförplägning (finns det ett sånt ord eller hittade jag på det nu?!).

Deltagare och åhörare resonerar kring bedömningen av den "drive" som skett i markerna.

Gick ju själv utan hund, fastän hunden var med, och gick "baki linjen" och körde lite egna övningar (linjetag bakåt etc) för att han skulle få pysa lite. Chippen var dock mycket lugn trots att det stundtals sköts väldigt ordentligt, tittade upp på ev markeringar men förstod rätt fort att dagarnas uppgifter inte var arrangerade för honom. Dag två blev det dock tillfälle för lite "eftersök" efter en drive så vi fick gå upp i skogen och hämta lite tygpåsar. Jag var mycket nöjd med hans uppträdande under dagarna och det känns himla nyttigt med en sådan här resa tillsammans, den uppfyllde många syften så att säga.

Vad skulle ni ha gett det ekipaget? A- eller B-apport? I vilken omgång är vi efter 3 apporter, vad har vi genomfört då? Fröken ställde frågor och vi svarade lydigt och så unisont vi kunde :)) .

Vid tretiden på tisdagen (dag två av kursen) var det dags för mig att börja bege mig hemåt. Blev upphämtad mitt i obygden av ännu en vän i södern och skjussad till E-tuna tågcentral där det var dags att ta tåget mot Stockholm för vidare avfärd med X2000 till Sundsvall för att därefter avsluta med en bussresa hem till kära Umeå.

Vi somnade rätt fort (och det var helt ok att Chippen låg i mitt knä för den snälle konduktören).
Ps. det var ok för honom också :o))

Restaurangvagnen fick sig ett besök och efter att ha delat en macka blev vi lite piggare.

En härlig kompis och medresenär som skötte sig mycket bra på vår "lilla utflykt" !
Det gör vi om, men det blir ingen fler sittvagn på nattåget för nästa år kommer
Botniabanan att gå hela vägen, hjippieeeeeeeeeeeeeee!

Plus

• Till alla trevliga människor som gillar hundar och människor som reser med hundar.
  
  
• Till den trevlige konduktören på vägen hem som kollade upp biljetten lite extra
  eftersom SJ bokat min biljett hem "utan hund" (gick bara bra, inga problem).
  
  
• Finns många fina ställen söderut som skulle innebära närhet till vissa vänner och närmare fritidsaktiviteterna MEN Umeå rules! (Va´hipp jag låtsas vara, tror jag vet vad det betyder.)
  
  
• Till alla goa vänner som har bosatt sig i södra Sverige (eller i 08-regionen och neråt) och som är så schyssta och hämtar och lämnar en, samt bjuder på logi, och förgyller resorna på olika sätt.
  

Minus

• Till alla trevliga människor som måste prata med hunden när han ska sitta och vänta, utan koppel, när matte ska köpa en kopp the eller något (gick bra ändå!)
  
  
• Till den konstiga nattpersonalen på tåget ner till Stockholm som 04-tiden gick omkring och pratade högt samt slängde i dörrarna. Detta är ett serviceyrke och passagerarna har inte alltid kunnat sova innan de klivit på, vilket man oftast gör när man arbetar skift. Hoppas verkligen inte personalen på äldreboenden etc gör likadant (tror absolut inte det).
  

• Att jag pga goá men fysiskt avlägsna vänner, samt större möjlighet till fritidsintresset, sitter under hemresan och tittar på lämpliga orter att kunna bosätta sig på. (OBS. Vi ska inte flytta så oroa dig inte kära mor om du läser detta. Jag vill bo med min familj, nära er och nära alla kära vänner som även finns i denna stad.)