Med stor sannolikhet ska jag ägna morgondagen åt att sitta i en båt och kasta apporteringsobjekt: Det var den här talangen som ytterligare övertygade mig för många år sedan då jag föll för min sambo. När vi var nykära så följde han med på varenda jaktprov och han satt där i den fördömda lilla båten med sina 190 cm. Han rodde med sina spelande muskler (ja,ja...det här var 13 år sedan och det är min sanning) fram och tillbaka i den dyiga lilla viken eller sjön. Kastade gjorde han som en gud, alltid gjorde han rätt och fast han inte förstod vad han höll på med så placerade han dirigeringar och markeringar precis där de skulle vara. Därför sitter jag där jag sitter nu ikväll, 13½ år senare, i soffan och har fredagsmys med den bästa kastaren av dem alla.
Imorgon är det jag som sitter i den där båten. Han är inte med mig i skogens vildmark utan har andra uppdrag nuförtiden än att "fjäska för mig". Det går nog bra, men jag kommer inte att vara hälften så bra som han...och skulle någon ens ana mina muskler skulle jag bli förvånad :)) !
Aw, vad kärleksfullt skrivet! Nog har han tur som har dej. Kram
SvaraRaderaJa, vilken kärleksförklaring! Hoppas det gick bra i båten, regnet till trots! Vi tassade ut i svampskogen och hittade en massa trattkantareller:)
SvaraRaderakram
Ska visa honom inlägget någon av alla mina "griniga dagar" ;)) Tillbringade inte dagen i båt (sparade krafter) utan stod och kastade hela dagen och det känns verkligen i armarna idag. Så hade jag bara haft annan klädsel hade man nog sett mina muskler "spelandes", ha-ha-ha.
SvaraRadera