Efter att ha hämtat sonen och lämnat han hemma stack jag iväg ut med hunden och det var så himla skönt. Gå rätt ut på åkern i högt gräs, solen sken, lagom vind och bara flänga runt där samt förstås träna lite. Körde långa och kortare linjetag åt två olika områden. Funkade bra och jag fick varva och styra honom hela tiden. När avståndet vart lite långt och han såg tveksam ut så gjorde jag en variant som Jens P visade på kursen i somras. Satte honom, gick själv ut och bara pekade mot området och sa "där är den", gick sedan tillbaka, sträckte ut handen och kände förändringen i honom så jag skickade och tjofs = det funkade! Känns som ett bra sätt att övertyga istället för att alltid gå närmare eller gå ut och lyfta.
Denna kväll skulle jag och barnen tillbringa själva och ha fredagsmys medan sambon skulle roa sig med kompis och fotbollstittande. Sambon ringde dock på eftermiddagen och berättade att han hade haft det lite körigt idag. Urhoppat knä och en smäll i pannan var resultatet. Knät är ostabilt sedan förut men smällen i pannan var en ny grej. Han hade bistått personalen på förlossningen och lekt A. Schwarznegger när en grej satt fast (inte ett barn, jag lovar) och vips så satt den inte fast längre...Oops. Han är faktiskt ganska stark min käre Roger men han behöver väl inte visa upp det i tid och otid, även om kvinnorna på förlossningen ropar :o)) . Slutet gott, allting gott i alla fall och helgen blir nog ganska lugn eftersom kryckorna åkt fram.
Äng i eftermiddagssolen
Utskick
Och inleverering med ett något slarvigt grepp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar