Lördag med sol och sång

Morgon, 0-gradigt och ut till skogen där träningsgänget träffades för första gången sen sommaruppehållet. Känns roligt att få sätta igång igen. Chippen var betydligt hetare än vanligt så det är bra att få igång gruppträningen igen. Vi körde miniwalkups med skytt och två kastare - det var där han drog upp sig mest sen blev han lugnare. Efter miniwalkup körde vi en övning med "osynliga områden" som jag ville göra (och tydligen även andra). Vi hade tre olika områden med dummies samt ett område med nedgrävda minidummies/bollar. Skott som extra störning/retning bakom det "nedgrävda området" som drog hundarna utåt, stopp vid området och närsök där. Har kört liknande övning flera ggr men utan skott - bara kast och då har retningen blivit "för liten" och lydnaden har hållit väl så nu blev det en utmaning och faktiskt en riktigt bra sådan där mina röstresurser fick prövas. Lyckat och jag tror att han lärde sig något. Avslutade träningen med fika och dessutom fick jag en flaska "bubbel" av gulliga Ulrika - "stort tack men inte skulle du väl ha behövt " måste jag ändå säga :). På väg hemåt bestämde jag mig för att skärpa till lydnaden betydligt (igen!). Han har börjat ta för sig igen och det är därför han drar upp sig. Måste styra upp i vardagen mkt mer. Den här lille (hund)mannen fungerar verkligen som: ger man han lillfingret så tar han hela handen. Så nu är det till att skärpa till lydnadsdetaljerna ordentligt!

Väl hemma så var huset tomt. Dottern är på badhus med kompis, vilket jag visste, men sonen och maken var bortblåsta. Efter ett bra tag ringer de upp och sitter och grillar på toppen av Rödberget så de var verkligen inte i någon nöd :) Nu slappar vi bara, maken snarkar i sängen, barnen ska till mormor och morfar och vi vuxna ska på 50-årskalas (hm... vart tog 30-årskalasen vägen?). Ska smörja mina röstresurser lite efter dagens nödrop så att det blir vacker skönsång ikväll: Ja må du leva...

Hittat ytterligare en "hemsk bild" men med ett viktigt budskap
även i relation mellan oss vuxna.