Hur går det ihop?

Varje morgon året runt vaknar jag när klockan ringer, är trött som en gris (sonen säger dessutom att jag kan låta som en gris på riktigt istället för att bara säga nöff-nöff, nåväl....) och funderar på hur lång stund jag kan dra mig. Hör dotterns väckarklocka på övervåningen och i samma sekund den ringer så studsar hon upp, hur trött hon än är. Sambon är också rätt duktig på att kliva upp men hon tar världsrekordet i familjen gällande "snabb uppstigning". Sonen tar jag inte ens upp i det här sammanhanget, kan bara säga att "han brås på mor". Klockan 07.10 morse tänkte jag "...direkt jag sagt godnatt till barnen ska jag krypa i säng...". Jag tänker samma tanke varje morgon och här sitter jag pigg som en mört och lyssnar på när sambon drar timmerstockar a´la grande :-) Det här måste vara själva definitionen av kvällspigg/morgontrött så det är nog bara att acceptera - sådan är jag!

Har faktiskt lyckats hålla i den egna träningen något så när... Ser till att boka in några pass per vecka (minst 1, max 3 om jag ska vara ärlig) men är enformig och har helt snöat in (ha-ha-ha) på spinningpassen. Vet att det finns andra attiraljer som skulle behöva sig en omgång (mage m.m) men det är väl bättre att jag går på pass som jag tycker är roliga än att jag inte går alls. Och en vacker dag så drar jag mig till ett core-pass bara för att någon s.k vän har tvingat dit mig :-) 

Det ena är liksom en förutsättning för det andra, eller...

 

Det var den veckan

Oj vad denna vecka gått fort! Har tillbringat två dagar ute i Strömbäck (skogen som jag ofta benämner det) där vi haft internat för jag vet inte vilken gång i ordningen. Nu är det dock ett tag sedan (november) och det var en mycket gemytlig känsla att få komma tillbaka, rosta av sig lite på området och köra på för engagerade deltagare. Säger det väl för tusende gången men det är så himla kul och kräver att man är så allert och närvarande hela tiden. Vad har denna grupp för behov? Vilka individer har vi framför oss? Hur matchar de varandra? Hur kan vi entusiasmera just dessa? Hur gör man för att det inte bara ska bli ord? Och hela tiden får man tänka om, tänka nytt och vara aktiv i de små grå. Skitkul helt enkelt! Tycker att det här året av massa internat gett mig otroligt mycket och ska framöver ta mig tid att fokusera mer på hur jag kan utvecklas i den här rollen samtidigt som jag vet att det handlar om att ibland tänka "good enough". För att få till en balans kan man å ena sidan kicka sig själv i rumpan för att utmana sig/pusha och med vänster hand kan man klappa sig på kinden och säga "du duger". Varenda gång jag far därifrån glömmer jag mina suckar från när jag står och kopierar, donar och fixar och känner bara en känsla av tacksamhet och glädje för att jag får arbeta med just det här just nu och på det här sättet!

Slut på varannan röd, varannan svart...

De sista veckorna har det ju varit lite av varannan röd dag och varannan svart och däremellan en liten afton av något slag. Nu rullar vardagen igång och det är mycket som jag hade tänkt "bocka av" såsom rensa här och rensa där men imorgon är en annan dag sägs det ju...

Efter att ha tränat jycken lite i dagens fantastiska väder (=drypande blöt matte och hund) så har dagen tillbringats hemma och vi fick besök av våra fina gudbarn/fadderbarn som är tre till antalet, även föräldrarna fick följa med. Bedrövligt att vi inte får till att träffas mer regelbundet men så är det ju ibland, desto roligare när man får träffas och dessutom får äran att hålla 3-åringen tätt, tätt, tätt och mysa. Efter att gästerna lämnat oss fick vi brått att lägga di sma (=barnen) så att de skulle få en rimlig chans att vara allerta imorgon.

Nä nu är det dags att lägga fram kläder inför morgondagen, packa väskan med skridskor (inte till mig) och hjälmar, extrakläder och lilla frukten. Den här sömniga familjen, även di sma, måste ställa om sina kroppar till en mer "vardagslik" rytm där snarkande efter 10 inte är tillåtet. Försökte vända på dygnet för di sma igår och la dem betydligt tidigare än vanligt för jullovet. Hur gick det då? Imorse snarkades det på som vanligt så 12 timmars sömn är inget ovanligt för dem nuförtiden :-)) och föräldrarna ler bara gillande...

Tjoho, full fart in i vardagen igen!

Förkovrar mig i traditionerna

För mig betyder trettondagsafton att jag jobbar halvdag och är ledig imorgon torsdag vilket gladeligen uppskattas. Har alltså inte så stora kunskaper om varför vi firar denna dag utan vet bara att jag brukar få lite godare mat än vanligt denna afton :o)) Om ni inte vill veta nåt mer om trettondagsafton så kan ni sluta läsa NU, annars är ni välkomna att läsa nedanstående intressanta (?) text från Wikipedia. Tyvärr fick jag i nedanstående text dessutom veta att mitt yrke inte är så himla viktigt utan tydligen kan man klara sig utan min funktion i ett samhälle, bläää. Jag som levt i en helt annan verkligen :-)) Hade helt enkelt inget vettigare och mer intressant att skriva om idag men var jäkligt sugen att knappra på tangenterna. Önskar er således en trevlig afton!

Trettondedag jul eller trettondagen är den trettonde dagen efter julafton (kanske inte överraskade någon). Trettondedag ju är den sista stora helgdagen i det kyrkliga firandet av julen. Den definitiva slutpunkten sätts i Sverige på tjugondedag jul, det vill säga trettondedagens så kallade oktavdag som är en vecka senare. Trettondedagen blev en kyrklig högtidsdag under 300-talet. I likhet med den äldre österländska kyrkan firar den grekiska kyrkan fortfarande denna dag till minne av Kristi dop.  Tidigare användes namnet "trettondag knut" eftersom Knut då hade namnsdag, dock flyttades Knut-dagen under 1700-talet till den 13 januari och gav upphov till tjugondaknut.

Helgafton, Helgdagsafton, kallas dagen före vissa allmänna helgdagar och inte bara kvällen innan trots namnet. På en helgdagsafton kan man vara helt ledig eller så är arbetsdagen förkortad (undantaget yrken som polis, brandsoldat eller läkare, vilka alltid måste finnas till hands).

/Hämtat från Wikipedia 2011-01-05

Fina promenadstråk efter älven, tror det var ca +20 denna dag.

En anings irriterad....

...över två sekvenser denna vecka:
Var ute med hunden på lunchpromenad och ser en bit bort att det går två kvinnor med 3 hundar som hoppar och far. Efter en stund närmar vi oss varandra men det är fortfarande långt mellan oss, jag kopplar upp Chippen och visar med hela mitt kroppsspråk (körde lydnadsförflyttningar m.m) att jag inte är intresserad av att hundarna ska leka. Lik förbannat så släpper den ena kvinnan fram sin hund mot oss och försöker lamt kalla in men utan framgång medan jag suckar och ropar "inte glada tillrop" till kvinnorna - hejbaberiba tycker hundarna och har det kul innan hon lyckas få in sin hund igen. De stannar upp och jag får gå förbi dem med en mycket överglad hund vid min sida som vill fortsätta leka.

Häromdagen var jag och sambon ute och körde markeringar och på andra markeringen (då Chippen jobbar ordentligt och koncentrerat eftersom det var rätt svårt i denna snöiga terräng) så ser jag i ögonvrån hur två hundar kommer rusande bakifrån rätt ut mot honom som fortfarande är vid markeringen. Ser att det är två hanar av rasen schäfer som kommer rusande och jag hinner bli aningen både skrajsen och förbannad. Så fort jag ser dem i ögonvrån ropar jag till kvinnan att jag tränar och inte vill att de ska hälsa, hon försöker inte kalla in och ack...försent, hundarna är redan framme! Allting förlöper även här bra, dvs på sådant sätt att hundarna har en kul stund tillsammans utan tjafs men förbaskad blir jag ändå.


De svar jag fick från dessa båda hundägare var följande:

1) När hunden idag springer fram trots att jag i god tid markerar ovilja  och sedan förklarar när jag möter de två kvinnorna att jag tycker att det är olyckligt att hunden lyckades springa fram när jag tränar att gå förbi andra hundar med gott fotgående - då säger kvinnan som jag dessutom känner till sedan förut och som är rutinerad "där har du en utmaning...". Jo, nog vet jag att det finns saker som är utmaningar och de blir minsann inte mindre  av att okända hundar springer fram när jag tydligt ger andra signaler.

2) När hunden sprungit fram när min hund arbetar med en markering - "Ojdå, nu blev vi en störning hi-hi".

Suck!!! Man behöver för f-n bara säga nåt i stil med:
- jag ber om ursäkt, det där blev inge bra.

Har (förstås) varit med om att min hund sticker iväg olovandes och jag inte lyckats stoppa den men om/när det händer så gör det inte ont att säga något på vägen, även om det kanske inte blir bättre av det...

Annars har det varit en riktigt bra dag :)) och hunden har ju lärt sig att "oavsett om du säger matte att jag ska gå fint vid sidan och jag gör det när vi möter en hund så kan det bli lajbans för andra hundar kan komma fram och leka i alla fall, tjoho". Fast så tänker ju inte hundar, eller....

Doggie-zen och fika i mängd

Spännande att förkovra sig i nya saker även om man inte behöver "köpa" allt. Ibland kommer det upp nya namn på ting som det pratats om länge och ett sånt nytt ord (för mig) som jag hittat är Doggie-zen. Det var inte så konstigt som det lät utan är en "metod" som bygger på positiv förstärkning och där man försöker få hunden att "välja rätt saker" här i livet (väldigt knapphändigt och kortfattat beskrivet av mig). Kunde inte låta bli att beställa boken "Släpp kontrollen lös" eftersom jag nu hört två personer som läst den och finner den intressant. Kanske har jag saker i mitt liv som "jag ska släppa kontrollen över" men tror faktiskt inte att jag ska släppa så mycket kontroll/koll på den här jycken i alla fall :)). Olika perspektiv är alltid intressanta så jag väntar med spänning på posten.

För övrigt har den här söndagen varit riktigt skön, visst är det söndag förresten?! Barnen och Roger for och åkte skridskor mitt-a-dagen och jag och hundarna (Chippen har fått ha kvinnfolk på övernattning) for till Kulla på prommis för att sedan träna. Jag körde markeringar i snöbuskage samt linjetag åt annan riktning. Vände om direkt efter markeringen, för att bryta förväntan och öka minnet, och gick och tog linjetaget. Var nöjd med träningen både vad gäller den passiva delen som den aktiva delen men det är "mycket krafter under huven" (visst är det ett biluttryck, ha-ha) så jag måste verkligen tänka till. Får inte vara slarvmaja...

Mitt under träningspasset blev vi bortbjudna på fika så när jag var färdig i skogen for jag iväg i mitt skitiga hår och i mina ute-slappar-kläder till kompisar och fikade "7 sorters kakor". Trevligt och gott och skönt att göra saker på totalt "fel tider". Därefter blev det middag i hemmets lugna vrå och sen skulle vi bara frakta lite kläder till dottern som skulle sova borta... Men se där föll vi ner i fika-gropen igen :)) För där bjöds det på saffranskaka direkt utkommen ur ugnen. Lite mera lek, lite mera fika och lite mera surr... Så mycket vettigt har alltså inte blivit gjort på hemmaplan men snart är det ju helg igen.

Ett  fika innehåller så mycket:

surr, gemenskap, trevligheter och lite kalorier.

Gott nytt år och god fortsättning!

Härlig nyår med 6 vuxna, 6 barn och 2 hundar! Det bidde skridskoåkning med barnen på dagen och sedan långprommis så att hundarna fick sitt innan allt ätande skulle till. Förrätt: skaldjursstubbe, varmrätt: lamm med potatiskompott (vb-ost, vitlök m.m), efterrätt: creme brulee´. Mums fillibabba!!! Lite musiktävlingar av olika slag och barn som fixade fyrkamp där man bl a skulle krypa omkring på golvet och ta Pollys ur en skål och frakta vidare till annan skål. Det var bara det att de blandat upp det med hundmat de kluriga små liven :-)) Nyår innebar till och med att vi fick vara med om en förlovning IRL så det var en händelserik kväll!

Själv är jag inget större fan av raketer (i mängd) på nyår och vi brukar själv bara "skjuta iväg" ballonger som jag tycker är både vackra, tysta och fridfulla. Grannen hade dock köpt en enda raket och denna sköt de iväg rätt upp i luften en bit bort vid sitt hus. Vi står alla och tittar upp, ingenting hände i luften men helt plötsligt så "exploderar fyrverkeriet/raketen" vid en snöhög åt en helt annan riktning eftersom något tydligen lossnat i raketen när den flög upp till skyn. En minut tidigare var deras 3-årige son precis i den snöhögen. Ingenting hände som tur var och allt gick väl men det kunde ha gått illa pga en raket som tydligen inte fungerade som den skulle. Tycker verkligen man ska styra upp det här med raketer för det finns mycket skit som säljs.

Våra två hundar som låg inne i huset med varsitt grisöra och annat gott var skönt nog helt oberörda! Tycker faktiskt att det varit en kortare tid av smällande i år än tidigare år. I stort sett så smälldes ingenting under nyårsaftonsdagen och inte heller idag under promenaderna har vi hört något. Ett framsteg tycker jag!

 Ensligt promenadstråk kan tyckas...

...men int´då :))