Glad men risig

Vaknade på fredagmorgon,  ont i halsen och smårisig. Hade turligt nog planerat jobba hemma på förmiddagen för att resten av dagen vara ledig och starta på jaktprov med Chippen. Nu gick dagen åt att vila upp sig istället för att orka ta sig ut i skogen. Vår snälle kompis Kennet kom lämpligt förbi på morgonen (skulle hämta glömd ryggsäck) och tog då med sig sonen till skolan. Efter att ha levererat honom kom han tillbaka och tog ut jycken på en långpromenad - så himla schysst, det visade ju sig vara en lyckosam uppladdning :)

For ut i skogen runt tre för det började dra ihop sig för provstart. Skitväder med regn och rusk, rätt ut på en myr skulle vi vara. Kan säga att regnstället inte håller 5-stjärnig kvalitet längre - måste impregneras igen...  Provet bestod av två vattemmarkeringar, ett fält inklusive riktningsangivelse och två enkelmarkeringar på land och summa summarum så var jag rätt nöjd med min hund men högst medveten om att vi ska jobba vidare ordentligt med vissa grejer, säger bara lydnad-lydnad och åter lydnad. Klockan halv sju var vi färdiga och stod vid vår lilla prisutdelning i halvmörker. Chippen fick en etta på denna sin första provstart och det var en himla rolig känsla. Fick nu på eftermiddagen (söndag) också veta att han utsågs till bästa NKL-hund vilket i och för sig inte är viktigt men förstås lite extra krydda på moset :) Har alltid tänkt "den här hunden blir det spännande att starta på prov med" eftersom allt kan hända och han kan hitta på det ena å det andra. Har nog aldrig blivit så glad för en 1 i NKL som denna gången just av den anledningen. Känner mig också rätt säker på vad jag ska fokusera på framöver i vinterträningen, är faktiskt jäkligt sugen på att ladda vidare nu för nästa klass, dvs ÖKL. Men nu suger jag på karamellen ett tag till. Framförallt suger jag på halstabletter för jag är inte den piggaste och fräschaste pinglan på jorden just nu. Snorig, småfebrig och allmänt grådaskig! Har nyligen fått en klart uppiggande och rolig rapport från Petra och Marie som tillbringat helgen i skogarna i Sverige (Umeå o Ärla). Petra har tagit 1 i ÖKL med Stellan och Marie har tagit 1:a i ÖKL med sin Grabben. Så himla kul!  Stort grattis till er!!!

FinChippen på kursande i våras.

Laddar nu om inför vinterträningen så småningom.

Polispådrag och mammamatch = spännande dag

Efter jobbet for jag ut i skogen och skulle rasta hunden innan mammamatchen skulle dra igång. Helt plötsligt hör jag ett tutande och sirener i skogen, en mörk volvo bromsar in ca 10-15 meter från mig och efter den står en polisbil med blåljus. Jag stoppade raskt in hunden och sprang i strumplästen (skulle precis byta från jobbets klackeskor till stövlar) runt bilen och kröp ihop framför motorhuven. De får inte se mig, var den tanke som slog mig. Tittar mot bilen och ser någon ljushårig i "brottslingsbilen" som vinkar mot mig, samtidigt som armar sträcks ut ur den bilen eftersom poliserna står bakom och skriker (med pikkadoller) "sträck ut händerna genom fönsterrutorna, kliv ur bilen, släpp det ni har i händerna osv.". Huvvaligen, vad har jag hamnat i?!?! Då tittar en äldre man ut ur "brottslingsbilen" och ropar: "Lugn, det är bara en övning, du har din granne här i bilen". Vart rejält rädd vill jag lova och det hade de sett berättade de sedan. Den som satt och vinkade i bilen var en "grannes dotter" som läser polishögskolan och hon hade sagt: Nämen det är ju Lollo... Fick sedan en kram av henne och fick gå "igenom hela övningen" fastän de stod där med pikkadollerna osv. Den ena äldre polismannen var mycket vänlig och tyckte jag hade en trevlig hund och surrade på så antagligen såg han att jag behövde "jobba med avreaktionen" ;). Nu kan jag verkligen le åt situationen men då var det ingen lek vill jag lova!

Väl hemma så bar det iväg på fotbollsavslutning och mammamatch. Vi kämpade rätt bra och jag försökte mig på en mini-nick och försökte dribbla lite... men ska jag vara ärlig så förlorade vi med 1-3. Nästa år ska vi träna några månader innan och samtliga mammor ska fixa fotbollskor, eller hur ?! En ramsa hade vi i alla fall:

Mamma mia - vi är bra
Vi är mamor man vill ha
Mamma-mamma-mamma

Fotboll med getingsting och solsting

Med skräckblandad förtjusning såg jag framemot denna helg. Stå på fotbollscup i Sävar i dagarna två kan vara både hur trevligt som helst men med tråkigt väder kan det vara direkt "obehagligt" (sitta och försöka värma upp barnen och sig själv i en bil i ösregn är ingen "hit"). Vädergudarna har dock varit otroooligt nådiga mot oss denna septemberhelg och solen har strålat från en blå himmel! Pappan i familjen har jobbat hårt i helgen som tränare i bägge lagen. Nu när jag sitter och sammanfattar helgen så snusar han så sött i sängen - han ska t o m få snarka utan att jag blir sur inatt!

Lördagen var tjejernas dag och jag och sonen tog lite sovmorgon för att slippa köra upp honom kl.06.15...och jag erkänner; visst var det skönt även för mig att få sova till 08.00. Sedan drog han och jag iväg till Sävar där tjejerna redan klarat av sin första match, mot det svåraste laget (IFK Umeå), som de dessutom vann mot dagen till ära - häftig inledning. Efter en lång och härlig dag av mycket kämpande så gick de ändå inte vidare till slutspel pga "antal mål" utan fick fara hemmåt efter avtackning och hämtade "medaljer" som god tvåa i gruppen. Det bidde en lugn och skön lördagkväll vill jag lova!!!

Söndagen var killarnas dag och sonen debuterade med sitt lag (-04) i en fotbollscup. Med deras uppladdade inställning kunde man gott tänka sig att de skulle ha varit överladdade men icket... Alla matcher vunna utom en som blev oavgjord, resulterade i att de stod som slutsegrare (för killar födda 2004) vid 18-tiden på söndagseftermiddagen. Ingen dålig debut av ca 25 ettriga och entusiastiska förstagluttare ;) Sonen är lite sargad i kanterna efter dagen med en uppskrapad arm (rev upp en gammal "ruga") och dessutom blev han getingstucken på handen mitt under pågående match. Efter lite tröstande var han med i matchen igen och nu är de båda incidenterna som "bortblåsta" enligt honom. Det var hur som helst väldigt fint att se lagkompisarnas empatiska sidor. Hans kompis som stod i mål höll på att springa från målet för att se hur han mådde men som tur var stoppade pappan honom :)).

Fotbollssäsongen är nu i stort sett över, det är bara en enda grej att ladda för nu i veckan: tjejerna mot mammorna i en avslutande match, tjoho!!!

Förebilder: UIK-tjejerna som generöst bjuder på autografer

Tre killar på väg mot viktig och avgörande match som resulterade i 3-0 och ett getingstick.

Test av regnkläder = Betyg 4/5

Testat regnstället ordentligt ikväll och det fick godkänt med ett litet minus (är godkänt att man inte blir blöt alls när det nästan regnar konstant?). Fick träffa en ny bekantskap ikväll i form av en vacker myrmark med en obligatorisk myrsjö och jag är så otroligt stolt att jag tränade i ihållande regn. Ibland undrar jag om jag har en inneboende rädsla för att krympa. Är alldeles för bekväm av mig och går sällan ut när det regnar. Tänker oftast istället "hoppsan, det regnar, lägger mig på soffan istället". Men det var riktigt mysigt att sitta där lite småsur (inte argsur bara blötsur), ta en fika med småschlabbiga fingrar, kasta lite grejer i luften och samtidigt få ett rejält träningspass både för jycken och för min ända - det är jobbigt att "trampa vattendränkt myr". Dessutom så har jag hört så många gånger att man ska "träna i alla väder" - check på den säger jag! Lite lagom hurvig var det skönt att sätta sig i soffan, tända dotterns nya fina ljuskonstruktion samt spela ett parti Ruter 7 (kortspelet).

Dotterns ljusstake i form av ett vanligt fat med fastsatta stenar/pärlor - blev jättefint ljus.

Vilka fantastiska bilder det blir när man fotar i "ösregn". Men de ser ju glada o nöjda ut - de ska de vara :)!!!

Kunde inte låta bli. Kom ni ihåg... sopa bort sanden, dricka kaffe och äta singoallakex, smörja in sig lite, bada, fundera på vad man ska äta ikväll, sopa bort sanden, dricka kaffe och äta singoallakex, smörja .... osv ni fattar :)

Sushi, kåldolmar och en herrans massa kläder

Samlar ihop oss inför v. 37. Fotboll, fotboll och lite mer fotboll samt en del hunderi är det som karaktäriserar fritiden just nu. Eftersom båda barnen spelar numera så märks det en klar skillnad mot tidigare säsonger. Roger är involverad i båda lagen eftersom sonen tränar precis före dottern så han tycker det är som "två flugor på smällen". Dessutom är det detta han har pratat om sedan barnen kom ut ur magen :) . Även om det självklart kan kännas mycket ibland är det himla kul att barnen är intresserade och vill (!) spela och dessutom tror jag det är nyttigt med lagidrotter där man får knådas lite mot varandra ;) Apropå knådning så ska jag erkänna att jag rätt upp och ner kastade den inbjudan man nu i veckan fick till hockey-uppstart. Blir helt enkelt inge´av så det så och där försvann den valfriheten att välja vad man som barn vill hålla på med!

Helgen går som vanligt fort. På fredagskvällen var vi bara hemma och njöt. Dottern hade kompis som sov över och jag tror att barnens film var betydligt bättre än vår skitfilm som vi hyrde... På lördagen ägnade maken och vår sushikunnige vän i stort sett hela eftermiddagen till att göra sushi eller ska jag säga riset. Tror inte mycket väsen på jorden får bättre behandling än sushiris. Förstår nu att sushi är så gott för med så mycket kärlek som råvaran får så kan det inte bli dåligt :) Vid sjutiden på kvällen kunde vi äntligen sätta oss och mumsa på avocado-, räkor-, lax- red snapper- och tofubitar. Det är verkligen på gott och ont att barnen mumsar i sig för det tar slut väldigt snabbt. Och ändå hade jag propsat på att de skulle ha parisare före för att de ej skulle äta så många, hemska egoistiska sushigalna kvinna :) En annan del av kvällens njutning var föreställningen på tv med Mia Skäringer - wow - på många sätt!!!

Efter söndagsförmiddagens fotbollsmatch så drog jag iväg till skogen för träning i solskenet. Fick serverat ett NKL-prov light (inget vatten men markeringar, linjetag och sök i ny terräng med dolda kastare och blinda utlägg) och det gick bra, tack! Det drar ihop sig nu och det är bara 2 veckor kvar tills vi gör vår första start.

Med magen full av kåldolmar (mums!) sitter jag här och jäser i soffan och förundras över var alla kläder kommer ifrån. Har hört talas om att det "regnar köttbullar" men i vårt hus, rättare sagt i vardagsrummet, så måtte det regna kläder - framförallt barnkläder. Det slinker av ett plagg här och där och med lite ren tvätt då och då som ska vikas så är det lätt att blanda ihop vardagsrummet med någon form av tvätterifirma. Om jag tar en snabb blick på bänken bredvid min sida av sängen så kan jag ju se vissa liknelser med vardagsrummet så även det draget kanske är ärfligt, hm...

Skogen är full av svamp, även denna vackra men "farliga" sort.

Fotade av mitt "nattduksbord" men valde att ej ta med klädhögen ;)
Kvällslektyren just nu består tydligen av Ikeakatalog, Kommunal arbetsrätt, Apportören,
Mia Skäringer´s bok, Katarina Janouch senaste och Plaza.
Vad skulle du välja ur denna blandning?

Tankens fängelse och tvärtom

Började gårdagen med att arrangera ett frukostseminarium kring ämnet Ledarskap i förändring. Vår föreläsare gick bl a in på fenomenet "Tankens fängelse" vilket i korthet beskriver hur otroligt fyrkantiga och snäva vi kan vara i våra tankemönster. Att inte se möjligheter där det faktiskt kan finnas sådana utan gå tillbaka till våra mentala kartbilder och tänka "så kan man inte göra/så får man inte göra". Mycket ord alltså! Men senare på kvällen blev orden till handling - i form av "Elvisshowen" med Glada Hudik-teatern där utvecklingsstörda och normalstörda (G.H´s beskrivning) hyllar Elvis. Tala om att se möjligheter, att se "du kan bidra med det du kan" istället för "du kan nästan ingenting". En härlig föreställning med så mycket talang, vilja och värme!

Tankar om status och värden...

Satt i en intressant diskussion med en förälder som tyckte att vi vuxna många gånger inte hjälper varandra när det gäller status och värden i förhållande till barnen. Det är rätt viktigt att vi är medvetna om hur vi påverkar samhället, synen på status och framförallt synen om vad som är/blir viktigt för våra barn. Och för den delen vad som är viktigt för oss vuxna också. Tänker på hur det var när jag själv var liten. Den som hade mycket grejer hade Donkey kong-spel, Lewis-jeans och kanske en WHS (video). Jag hade ett Donkey kong men inga Lewis och det gick alldeles ypperligt i alla fall. Tycker inte att det var så mycket fokus på grejer fast man även då visste vem som hade vad...

I dag tycker jag det är annorlunda till viss del. Det finns så otroligt mycket "prylar" både för stora och små;  mobiltelefon, dator och/eller tv på rummet, nintendospel, wii, play station 2,3,4,5,6 osv (inom kort förmodar jag), I-pad´s, I-phones osv osv. Det är otroligt vad denna utveckling, eller motsats till utveckling kanske, har gått fort. Och inte är det så himla lätt att inte falla till föga när man hör hur barnen pratar till varandra. "Har du mobilen med dig?" kan man höra av våra små telningar när de är på väg till ställen där jag till 110% vet att det finns telefoner att låna i varenda hörn. Även om jag hoppas att barnen inte upplever det som någon tävling så tycker jag att skillnaden mellan barn idag och förr kan bli så otroligt stor. Just där jag bor är den s.k "lägstanivån" på grejer hög om ni förstår vad jag menar men samhället ser ju olika ut. Hur ska våra barn "som har mest" få förståelse för andra (delar i samhället) och förstå hur det är att inte ens ha det mest basala när de byter mobiler/datorer/spelkonsoler osv betydligt mer ofta än när de går sönder. Den här "diskussionen" handlar inte om att någon gör rätt eller fel utan mer om värderingar. Var är vi på väg? Vad är det som är viktigt? Varje stund jag sätter mig vid datorn så är jag inte med mina barn och varje gång de sätter sig med sin mobil, vid sitt Wii eller vid en eventuell dator så är vi inte tillsammans. Däremot är det fantastiskt kul när vi nyttjar tekniken tillsammans - då kan jag känna att det är utveckling av gemensamma nöjen. Tror att vi behöver fundera på sådant här mera... förstår jag hur jag påverkar mina barn och samhällsutvecklingen eller känner jag bara "åh vilken generös respektive snål förälder jag är "när jag väljer att köpa eller inte köpa.


Lägger till ett urklipp ur en "seriestrip" om detta, tar det extrastort så ni kan läsa :)