Tisdag i sista augustiveckan för i år

Dagarna går rätt fort och den strukturlösa strukturen börjar infinna sig på jobbet, hm, låter märkligt. Är glad att jag är där jag är just nu eller rättare sagt i det sammanhanget. Skönt att vara vid sidan av eventuell tuppfäktning, lejongap och liknande metaforer :-)

Fick ikväll (i privat sammanhang) ta del av beskrivning av chefer på allehanda sätt. Ibland tänker jag att det verkar som att förståelse bara ska vara åt ett håll. Att det bara är ens ansvar om relationen mellan chef-medarbetare är god. Det blir så himla svart eller vitt. Att inte kunna se personens styrkor utan bara se svagheterna och helst läsa in det som ren ondska eller jäklighet. Känns så onyanserat. Jag kan inte ta in då, tyvärr. Den där tvärsäkerheten fixar jag inte riktigt och är tyvärr rädd att jag alldeles för många gånger utstrålar/uttrycker tvärsäkerhet själv. Inte den bästa av egenskaper kan jag tycka. Får tänka till...

På hundfronten funderar jag fortfarande varför jycken är i tunnaste laget. Har avmaskat, bytt foder, gett mer foder. Ska ge det lite mer tid... Vill förresten träna "med båt" framöver. Både som störning men också dubbelmarkeringar från båt. För övrigt ska det mesta av krutet fortsätta läggas på vattendirigeringar. Tänk om man finge känna sig lite säker på att vattendirigeringen skulle funka när man står där på prov framöver. Men om man vore säker så höll man nog inte på med denna sport - det är djur vi talar om - utan då är det nog den där knypplingen som är aktuell igen. Hm. Eller frimärkssamling.

Sensommardagar

Suttit på planerings/utbildningsdagar och tagit del av forskning och andra rön gällande hur vi ska lägga upp utbildning, arbeta med individer och organisation för att få största möjliga effekt och resultat. Inte helt enkelt men det finns saker vi kan göra och jag är riktigt "blåögd" i sådana här sammanhang och tycker man ska försöka förändra det man (kanske) kan. Även om vi pratar om "stora jättar, maktstrukturer", man kan väl åtminstone försöka göra lite skillnad! Ses nog som lite naiv i vissa sammanhang men om jag inte trodde på att det gick att förändra vissa tröga saker så skulle jag byta jobb imorgon. Huvudet var tämligen fullt av tankar på korsen och tvärsen alltså.

Kom hem och fick åtminstone krama om barnen innan de båda for på fotbollsträning denna fina sensommarkväll. Istället för att vara inomhus valde jag  istället att fara iväg till hampis. Fick med mig en kompis för även om man visst ska nöta på med sin hund själv så är det både trevligt som 17 och lättare ibland att få med sig någon. Vi körde först ett välmotiverat sök där jag gick runt och slängde ut dummisar samt sköt några skott. Parhunden fick börja och sökte på bra i den tunga marken. Chippen fick arbeta mot slutet och jobbade också riktigt bra med näsan. Därefter gick vi på varsin sida myrsjön och lade ut apporter åt varandra. Fortsatte nöta lite diagonala skick nära land för att träna "gå rakt i vattnet - gå ej upp på land". Tog in han två ggr när jag såg att hjärnverksamheten inte var fullt på. Därefter gick det klockrent. Gick sedan vidare till nytt område båda två där vi skickade  på lite längre avstånd. Chippen skulle gå in i ett vassområde på rätt långt avstånd och när jag blåste stoppsignal tittade ett litet svart huvud ut genom vassen på andra sidan, det var riktigt gulligt. Efter ett tag såg jag han inte alls där på andra sidan. Försökte se efter någon rörelse i vassen men såg inget. Blåste i pipan (trodde ej att han lyssnade men var osäker) och ser plötsligt att det i en glänta är en svart klump (som jag trodde tillhörde naturen). Det är han som sitter och tittar på mig hela tiden :-) Skickade lite till höger och in kom apporten. Var förstås inte nöjd med att han inte hittade apporten på en gång men väldigt nöjd över hörsamheten på det långa avståndet.

Väldigt skönt att komma ut i "det rätta elementet" efter två dagars intensiv tankeverksamhet. Lite bilder:

Där tankeverksamheten skett, dvs...

i Skeppsvik. Missade att ta på Herrgården utan tog på denna vy istället.
Här badade jag igår eftermiddag före middagen. Med kollegor som verkar vara riktiga kallbadssimmare
bidde det ett snabbt (mkt snabbt) dopp efter en rejäl power walk.

I hampis finns en lite ö och som ni ser kommer en hund (Alma) simmande in i bild :-)

Siktet är helt inställt mot ön...

...där hon hämtar dummis och vänder sedan om för att återvända till sin matte på andra sidan.

En bild på den egna hunden på väg hem efter vattendirigering.

Måndag den 19:e

Imorrn är vi alla tillbaka på jobbet (den grp/enhet jag tillhör). Inget segeri kommer räcka till utan måste börja tänka flera timmar i sträck. Känns som jag varit på inskolning efter semestern de sista två veckorna. Nu är det allvar. Måste fullfölja en tanke från A till B. Inte sitta som jag och kollegan satt förra veckan; "...kom du ihåg i våras, vad var det hen hette när vi gjorde..., hmmm, hur var det vi gjorde, den där gången på kursen, du vet?" och båda såg ut som holiho-ugglor i blicken. Helt plötsligt poppar det till och man kommer på tre namn och en övning. Men det krävs tankeverksamhet, helt klart. Jobbarhjärnan håller på att ta över semesterhjärnan men de två är faktiskt rätt olika i sin struktur. Helt klart.

"Vad du är sen!"

...ropar grannen när jag kommer cyklandes hemåt efter jobbet i helt normal tid. Han ler ordentligt och strosar omkring på tomten i sina shorts medan jag som klädde mig efter morgonvädret är lite varmare klädd. Vi konstaterar att vardagen är här. För oss båda. Den ser lite olika ut men den är här.

Barnen är fortfarande lediga. Skolan (=fritids) har varit stängd måndag-tisdag och istället för att orda om det fenomenet så kan man ju önska att andra verksamheter fick ha samma förmån. Tänk den dagen man inom handikapp- eller äldreomsorg fick samla all personal efter semestrar  för temadagar, grupputveckling etc. Eftersom jag sitter med kompetensförsörjningsplanarbete (världens längsta ord) så inser jag ju vidden av utmaningen vi har framför oss och i ovanstående meningar har vi en komplex faktor. Nog om det.

För övrigt - på hundfronten alltså - jobbar jag vidare med vattendirigeringar. Från att det häromkvällen gick urkass när han skulle mellan öar så har han därefter gått mycket bra. Det är lite klurigt att veta vad han egentligen kan och inte kan, vilka störningar som är hanterbara osv. Det klurigaste av allt tycker jag är att se när han har fullt fokus och när det inte är det. Han verkar förstå vad jag menar när det "blir tokigt" och sedan blir det oftast klockrent. Intressant är det, han är en väldigt rolig och lärorik varelse minsann och som en sann norrlänning kanske jag skulle säga "ja... inte blir jag sämre hundförare på det här", typ :-) om ni förstår vad jag menar.

Såg årets sista Allsång på Skansen ikväll. Vad han är bra käre Måns. Mando Diao också men Måns sköter sina kort väl, vecka efter vecka. Svärmorsdrömmen definierad med lite glamour och popsnöre-blandning :-)

Idoga arbetare i augusti

Trio ligo kompade ihop i helgen; från vänster Boyen, Chippen, Peppar

På den stora mässan här i stan i söndags...

...prövades denna aktivitet; vara i en plastboll. Mycket roligt tydligen!

Tror att det är Vilja som är på väg från andra sidan.

I denna sörjpöl ligger dummien.

Men inte nu längre :-)

Fint!

Funderingar av varierande slag

- Hur ska jag få till den bästa strukturen på höstens arbete?
- Hur ska jag få till ett säkert linjetag på alla vatten, kända som okända?
- Varför tappar han fokus ibland och vad är det som gör att han "håller ihop?
- På vilket sätt behöver nioåriga barn mobiltelefoner?
- Varför analyserar och reflekterar "vissa jättemycket och vissa nästan ingenting"?
- Hur bygger man en hundgård?
- Vart trivs mina orkideer bäst?
- När måste man klippa navelsträngen :-)

Parkour och snark

Kom hem från jobbet, åt och satte mig i soffan. Somnade en snabbsluring, snark. Nya rutiner är tröttande.

För övrigt försöker jag övertala sonen att inte börja i parkour (tror jag det stavas). Sånt där när man hoppar runt i olika miljöer, gör kullerbyttor och leker spindelmannen. Sonen ser på filmklipp och det hoppas från en avsats rätt upp på någon byggnad. De klamrar sig fast på ett sätt jag inte kan förstå. Så ser det ut i mina ögon i alla fall. Finns det inte knyppling för nioåringar typ.

Nu började han titta på fotbollsklipp istället, puh. :-)

Lite mer bilder från varmare dagar:

Denna dag var det 28 grader så man var glad att älven var nära och sval.

Vet inte ens var det här är taget men fint var det.

Bettnessand och rätt kallt vill jag minnas i havet.

Augustibilder

En kväll i markerna, go och gla´ser de ut att va :-)

En dagsutflykt för mig och barnen.

Lagom är bäst. Det här klarar jag av att rensa etc :-)

Chippen älskar vinbärsbusken och det "fria plockandets form". Syns på bajset!

For efter en fotbollsmatch till sjö ett stenkast västerut. Fick tips från en fotbollsmamma vilket jag tackar för...

...hade aldrig hittat detta fina ställe annars. Badade två gånger minsann!

Magen står i fyra hörn efter en Kittelfjäll-pizza (den heter så). Mums och mätt i salig kombination!