Tycker augusti är en sentimental månad, september och flyttfåglarnas tid likaså. Men augusti bjuder på en annan form av sentimentalitet. Jag blickar årligen tillbaka i almanackan och går igenom i sinnet vecka för vecka, dag för dag. Kan känna den där känslan som fanns t ex den 20 juli, kan och får smaka på den igen på något sätt.
Den här känslan av sentimentalitet tror jag byggs upp pga all förväntan. Den förväntan som finns inför sommaren. Inför ledighet. Inför eventuella aktiviteter eller icke-aktiviteter. Inför tron på varandet och hur det ska te sig under ca 5 veckor då vi nästan tillbringar varje minut tillsammans. Vi har nu gått igenom den fasen i år också. Fortfarande vänner både stora och små. Mindre haverier för juniorerna någon gång men inget oreparerbart eller ohanterligt. Inget haveri av rang för oss stora faktiskt. Någon enstaka vätskebrist som gjort att tonen varit tråkig, jo det har vi gått igenom. Men för övrigt så har vi faktiskt skött oss helt ok.
I ärlighetens namn ska jag nämna att vi har lite olika krav på maten förresten. Jag vill äta räkor, lax och fräscha sallader och sushi och annat gott på sommaren medan maken är nöjd med mat, vanlig mat. Han kan äta typ pytt i panna på sin semester. Det är helt klart lite mer 08-blod som rinner i mina ådror, ha-ha.
Eventuella stockholmare som läser detta skall icke känna sig förolämpade utan kram på er, det är bara ett "uttryck" :-)