Skulle kunna skylla hur länge som helst på att jag inte har tid att träna mig själv. Jobbar heltid, har barn som jag naturligtvis vill umgås med, har en hund som jag gillar att träna och som behöver "sitt" och dessutom är det ju kallt ute just nu så det är jobbigt att dra sig iväg (hm...) osv. Men egentligen vet jag att innerst inne handlar det inte (bara) om tiden eller eventuell brist på tiden utan det handlar om ren och skär lättja, lathet - ja kalla det vad som helst.
Så idag kom jag äntligen iväg. Hade anmält mig på ett "Start-pass" men blev rätt besviken när det visade sig att det innebar grundläggande instruktioner och i stort sett ingen spinning (jättebra, men inte vad jag trodde). Inte hade jag väl masat mig dit för att fara hem "osvettig". Nejdå...istället stannade jag kvar och skulle vara med på en del av 55 minuters-passet som gick av stapeln direkt efter start-passet. De första 20 minuterna var hemska (!!!) och jag menar verkligen riktigt hemska. Är jag i så här jäkla dålig kondis tänkte jag, och inte blev jag piggare av det? Tittade på klockan och tänkte avsluta för dagen men då börjar en ny låt pumpas ut i högtalarna. En sån himla bra låt som ger mig kraft som bara den, nämligen September med sin version av Petters Mikrofonkåt - värsta bästa spinninglåten!!! Resten av passet gick som en dans, men jag säger inte vilken dans :))
Här hittar man Septembers version men observera att den måste spelas på hög volym, åtminstone i "min värld" :o))
http://www.youtube.com/watch?v=X4c2xI4WGVE

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar