Lite ont men massa gott också

Efter rast och vila på fredagskvällen bidde det bättre i kroppen, värken försvann och piggare blev jag så när lördagsmorgonen kom så for jag på hundträning i Hissjö. Vi var ett stort gäng som möttes upp i (som vanligt?!) strålande solsken, härligt! Två i gruppen hade denna dag lagt upp övningar med en hel del skottapporter som kunde plockas in av människa eller djur, lite närsök och annat fanns också. Själv jobbade jag mest med fotgåendet, stadgan osv men tyckte mig ha en riktigt lugn hund vid min sida så jag skickade på ett närsök men där gick jag bet... den lugna hunden var inte så fokuserad längre utan det var för mycket att hålla ihop. Istället gick jag och en medhjälpare bort en stund senare för att få till några bra markeringar och samla ihop koncentrationen. Det gick betydligt bättre! Perfekt när man är många som kan hjälpas åt på många olika sätt. Avslutning som vanligt kring grillelden så böckling blev man även igår också. Utifrån fortsättningen på detta inlägg ska också kort nämnas att jag som funktionär kastade några tygpåsar och förmodligen var det lite vindigt också, mer om detta senare...

Under tiden jag var på hundträning så hade en kompis raggat upp sambon och barnen och farit ut på en annan sjö (Bjännsjö). Solen sken fortfarande så för mig blev det "dukat bord" i ytterligare en grillstuga (hamburgare grillad på muriika) och njuta av solen. Under eftermiddagen blev det också bastubad som uppskattades av både stora och små. Kvällen avslutades i samma by i värmen framför elden (denna gång inomhus) och vi hejade på Umeå i Körslaget. Innan tröttheten smög på totalt så körde vi hemåt efter en lång och skön dag!

Inatt förlorade vi en timme men vad gör väl det när man får sova ut och ta det lugnt på morgonen. Sonen hade ett kalas men turligt nog inte förrän kl.14.00. Vid frukostbordet i morse gjorde jag någon vridning och *knäck* så var jag stel som en pinne. Total låsning i höger sida och kraftig nackspärr av nån underlig anledning, blää vad ont det gjorde. Försökte stretcha ut och tänja men kunde inte lösa upp det helt och hållet. Turligt nog så har vi i vår nära bekantskapskrets en mycket duktig sjukgymnast och sambon skulle passande nog fara dit och hjälpa till lite så efter några timmar ringer min telefon och jag blir "inbjuden att komma och lägga mig på britsen". Har aldrig behövt bli behandlad på detta sätt tidigare lyckligtvis. Eventuella låsningar jag haft har alltid löst sig av sig självt. For över till den duktige kompisen som med van hand instruerade mig; vändingar hit och dit och andningar in och ut och efter en massa "knäckande" och "knäppanden" så hade han lyckats få upp alla mina låsningar i bröstryggen och skulderbladen. Han undrade lite vad jag gjort eftersom det var ordentligt tillknäppt där bak? Hm,,, kunde inte komma på nåt konstigt alls men till slut kom jag på att det kanske hade nåt att göra med att jag stått lite blåsigt till under ca 7 timmar under gårdagen samt kastat tygpåsar med förmodligen alldeles fel teknik. Jag som är lite halvstolt att jag kan kasta dummies halvbra i alla fall... Ska jag inte få stoltsera med det framöver när det blåser litegranna?! :)) Blir det så här skruttigt när man fyller 40 eller har det legat och lurat länge?! Slutet gott allting gott och nu ska jag få ännu en massagestund av sambon :o)

 Gårdagens träning, vilken fantastisk actionbild ;))

Vår runda efter träningspasset: "Hur gick det idag?"

 Väl på nästa sjö och i nästa grillstuga så hade dottern hunnit fånga en aborre som inte lockade Chippen nämnvärt. 

Den andra labradååren som är än hungrigare (tik!) gick och bar på den så fort hon kom åt.