Började gårdagen med att arrangera ett frukostseminarium kring ämnet Ledarskap i förändring. Vår föreläsare gick bl a in på fenomenet "Tankens fängelse" vilket i korthet beskriver hur otroligt fyrkantiga och snäva vi kan vara i våra tankemönster. Att inte se möjligheter där det faktiskt kan finnas sådana utan gå tillbaka till våra mentala kartbilder och tänka "så kan man inte göra/så får man inte göra". Mycket ord alltså! Men senare på kvällen blev orden till handling - i form av "Elvisshowen" med Glada Hudik-teatern där utvecklingsstörda och normalstörda (G.H´s beskrivning) hyllar Elvis. Tala om att se möjligheter, att se "du kan bidra med det du kan" istället för "du kan nästan ingenting". En härlig föreställning med så mycket talang, vilja och värme!

Än en gång; HJÄRTLIGT Tack för den presenten.
SvaraRaderaAtt vara utveclingsstörd ansågs så bedrövligt att nya benämningar kom istället. (Begåvningshandikappad, förståndshandikappad etc)
Men, man är i alla fall störd på ett eller annat sätt.
Kram från din normalstörd Mamma