I samma hus som rymdvarelse

Ser faktiskt ut så. Alltså som att jag bor med en rymdvarelse. Maken är uppkopplad med trådar överallt för att kolla sina snarkningar. Väntetiden är lång, väldigt lång för att få kolla syreupptagningsförmågan vid snarkning. Men nu är kvällen och natten här då han ikläder sig diverse utrustning, jag tejpar honom med vita streck i ansikten och säger godnatt - gå nu ner i din källare och sov. Och framförallt, se då till att snarka! Frågade om jag fick ta ett kort och lägga ut här men av någon konstig anledning (hm) så sa han nej. Så sorry, jag har sett det närmaste en rymdvarelse man kan komma, ni får vänta ytterligare tills någon landar i er trädgård eller nåt.

Ska nu lägga mig och läsa Alex Schulman´s senaste bok som heter "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". Den handlar om en kärlek och förändring i livet, i stort och i smått, och jag gillar verkligen hans sätt att skriva. Tycker dock att den förra (hans första) boken han skrev om sin far var lysande. Den här har en annan mycket lättsammare karaktär där han beskriver kärleken till "sin kvinna". Ska be Roger skriva en sådan där bok till mig, undrar vad den skulle heta? Kanske "Att vara med henne.... är kul vissa dagar men bedrövligt jobbigt andra". :)) Äsch då. Istället för att bry mig om den krångliga titeln ska jag fokusera på innehållet. Man kan förändras radikalt, man kan göra helt nya val när man omvärderar i livet och det mesta kan hända om man vill och kämpar för det. Men om jag ska ge er ett boktips så blir det alltså den här: