Tänkte på en sak... det är många i min/vår ålder som är rätt slut. Trötta helt enkelt! Är det så i alla åldrar eller är denna ålder/tid extra påfrestande. Och vad är det som gör att vissa tycker sig ha någorlunda balans i kaoset medan det för andra blir rena rama virvelvinden i logistiken kring barn, arbete, hem och annat.
Synd är det. Synd att vi inte njuter fullt ut. Synd att vi inte har förutsättningar/tar förutsättningar/får förutsättningar till att fördela portionerna på ett bättre sätt mellan "glädja sig åt" kontra "stressas av".
Har själv haft en skön dag idag. Först några timmar i skogen. Körde 4 linjetagsområden och sedan 2 ställen med närsöksarbete, nergrävda bollar och dummies i snön. Avslutade med mini walk-up där vi kastade och lät. Stadga, lugn, noggrannhet och fokus i skick var målet. Nöjd med det mesta. Men ibland när matten inte blir nöjd är det tur att han är så söt min lilla hund. När jag stod och pratade med min träningskompis skulle Chippen absolut ha ett "ord med i leken", initiativtagare som han är. Fastän jag sa till skulle han snacka sig ur situationen. Knäppa, söta jycke. Det är verkligen Alfons Åberg med lite mer intensitet. Men som sagt, tur att han är söt med sina pepparkaksögon.
Snart ska vi på lite party. Köpte något glittrigt till mig själv. Försöker vara lite poppig. Men all (!) poppighet for sin kos när jag på nästa affär blev kallad damen. Nämligen; "jag har påbörjat hjälpa damen där..:". Suck. Vars är jag dam? :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar