Det sägs att dagens föräldrar på barnens matcher kollar i sin telefon istället för att titta på barnen som tränar eller spelar. Låter ju bedrövligt förstås. Tänkte på det vid dagens innebandymatcher och glädjande nog så stämde det inte alls. Skönt att umgås, bo och verka bland "massa kärringar mot strömmen" :-) Satt förresten i sekretariatet på dotterns match. Riktigt kul. Lyckades stoppa tiden på rätt ställe och ge rätt lag "mål/poäng", puh. Lyckades också koppla ihop anläggningen med Spotify så när det bidde mål kunde vi köra dunka-dunka. Dottern log så det var tydligen inte ens pinsamt. Skönt!
Mellan matcherna for jag ut med Chippen en sväng och körde passivitet när ett gäng tränade här i närheten. Han är nästan svårväckt i de sammanhangen. Den heta jycken vill bara lägga sig ner och käka gräs typ. Är inte särskilt het så passivitetsträningen är inte utmanande om man säger så. Men kanske bra ändå, vet ej...
För övrigt så skulle jag vilja ha lite mindre av valårskänslan. Misstänker att det kommer påverka oss mycket framöver på olika plan. Tänk om man bara kunde ha chockval så att inga politiker "hann anpassa budskapen" utifrån att det skulle lockas röster - det vore något det. Inget fjäsk, inget tillrättalagt. Utopi. Utopia är en annan sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar