Söndag

Maken ligger och läser kvällstidningen i sängen. Jag sitter i soffan och "surfar runt", slappar. Gillar dessa stunder. Ska lära mig stänga av telefonjä---n lite oftare bara :-) Ser ju så mycket tokeri i jobbet (på t ex utbildningar) pga de här jäkla mobiltelefonerna. Måste tänka på att leva som jag lär i denna fråga. Det finns ju en off-knapp av en anledning liksom, hi-hi.

Dottern har haft två kompisar på övernattning så maken fick fika på säng av fyra barn i morse. Gullungarna som är på besök sjöng "vi gratulerar vår fotbollstränare idag..." istället för pappa. Nybakade scones och the på säng var väldigt uppskattat. Goa ungar!

Ringde U och frågade om vi kunde fara och nöta lite med jyckarna. Vi for iväg till ängen, lade upp två linjetagsområden för diagonala skick upp mot skogen och sedan ett område i hörnet av ängen. Gick sedan åt andra hållet ut mot åkern och lade ut två synliga dummies men jag stoppade sedan ner 2 bollar. Gräset är högt på det stället fortfarande så det blir lätt lite klurigt. Vi ville mixa klurigt och lätt så därför blev det först två lätthittade apporter och sedan "håll dig i området-apporter". Vi började dock med att härma gårdagens övning. Kastare gömd bakom lada och enkelmarkeringar samt dubbelmarkeringar på "okända" ställen för föraren. Gick riktigt bra. Chippen var duktig och höll markeringsområdet i fokus, "spelade med blicken" framåt på ett bra sätt. Ökade avståndet och även det funkade så ska ta lite klurigare område nästa gång. Har ju inte kört markeringar på väldigt länge så kul att se att fokus och koncentration finns i markeringsarbetet. När det gällde det övriga arbetet så gick det överlag rätt bra. Det som jag ej var nöjd med var att vid ett brett dike så förlorade han linjen för mycket så där blev jag tjurig och skam den som ger sig... till slut så gick det fint. Till apporten tar de sig alltid på ett eller annat sätt. Får aldrig nöja mig med det och bli lat. Avslutade med skott och kast med stadga vid sidan - inget att hämta med andra ord.

En rolig sak idag. På en av de svårare linjerna var han klart osäker för det var rätt långt avstånd och alternativ fanns. Efter att ha tagit in han två ggr så galopperade han lite på stället och jag såg hur han såg ut att tänka "hur var det nu, när jag for dit så sa hon nej... hm... jag far lite mer hit istället på den sidan diket.." och då blev det ju så bra, jag berömde och han blir så lycklig av att det blir rätt. Blir så full i skratt när han är så klockren i sitt kroppsspråk.

Nu ska här pömsas på innan tidig söndagsmiddag med lite sport på det. Vad vore livet utan att man fick nöta arslet vid en innebandyrink/fotbollsplan etc - blott intet. Ha det bra!