Helgen som var

Börjar landa så smått efter lördagens härliga tillställning, är så glad att jag fick vara med om en sådan dag och kväll! I flera år (ca 8 år säkert) har vi pratat till och från om att gifta oss men vi har inte kunnat bestämma på vilket sätt. Vi har pratat om allt från Backenkyrkan, till öde strand till borgerligt osv. I januari månad bestämde vi oss dock för att göra slag i saken och göra det som en överraskning för så många som möjligt. Vi bjöd därför in till "Lollos 40-årskalas" som skulle hållas i vår trädgård. Förstår att många misstänkt och varit "lur" på vad vi egentligen skulle göra men de visste åtminstone inte. Vissa som vi var helt säker hade förstått hade däremot inte förstått...

Sammanfattningsvis så blev det i vårt tycke en mycket fin vigsel i trädgården (stort partytält) med samma präst som döpt båda våra barn. Hade valt bort psalmer, istället så sjöng barnens morfar, en vän samt en dotter till en annan vän valda svenska låtar som handlar om kärlek. Det var förstås både pirrigt och känslosamt men det var skönt att vara på "trygg hemmamark" i trädgården. Blev också väldigt "ostelt" :)) Efter vigseln så bussades de mer eller mindre överraskade gästerna till Druidgården (Ringstrandska villan) där en härlig fest hölls som arrangerats av några av våra vänner som varit "med på denna överraskning". Både jag och Roger kände under kvällen en stor tacksamhet till dessa personer som med roliga förberedelser gjorde kvällen så härlig, avslappnad och just FESTlig. Är också mycket tacksam till stämningen under kvällen - alla bjöd till och surade minsann inte även om de gärna hade velat vara på bröllop i annat än gympadojor :))! Har hört talas om att brudparet ska gå hem först/bland de första men den traditionen slopade vi helt.

Nu börjar vardagen igen och det känns både lite tomt efter allt planerande och hysch-pysch men det känns också rätt skönt att inte ha så mycket hemligheter längre ;)) Sa till barnen på måndagmorgon; "Nu behöver ni inte luras om något längre" för de har varit oss behjälpliga under denna planeringstid. Förresten; så mycket vardag hinner det inte bli för inom kort så drar vi till sol och bad och värme. Side i Turkiet med rutchkanor och all inclusive är målet för en vecka, tjoho! Lite bilder från lördagen:

 

 

 

Sentimentalitet råder

Ikväll har det varit en sentimental stämning som rått här i huset. Dottern ska börja ny klass på mellanstadiet och det kommer med största sannolikhet att bli bra, det tror jag både hon och hennes föräldrar är övertygade om. Men när hon tittar en i ögonen nu ikväll och uttrycker en en stor sorgsenhet över att inte få gå med en kompis som hon känt större delen av sitt 10-åriga liv... Då är jag inte så kaxig och hurtfrisk längre - kanske behöver jag inte vara det heller utan det är ok att vara sorgsen och sentimental.

Beslutade också att inte fara till Stockholm imorgon över dagen på kurs. Prioriterar om helt enkelt men i samma stund som beslutet fattas vet jag också att jag inte träffar de otroligt fina och givande kursdeltagarna som jag fått förmånen att gå med på denna ledarutbildning. Ringde upp en av dem och vi satt och surrade, skrattade och jag fick ta del av hennes arbete sedan sist. Det som varit så intressant har just varit att våra "arbeten" handlat om såväl privatliv som yrkesliv och hur allting vävs samman på olika sätt utifrån dem vi är. Nåväl, är sentimental en stund och tänker sedan att jag ska fortsätta hålla kontakt med dessa energigivande människor. Man kan bilda nätverk, göra studiebesök, använda facebook/telefon/mail för att fortsätta få ta del av varandras varanden. Går och lägger mig och ska glädja mig åt de goa människor jag fått förmånen att träffa!

Askmoln är Orosmoln

Det blåser ordentligt just nu och jag hoppas det blåser i rätt riktning (och mängd). Nästa vecka var tanken att vi skulle fara till Turkiet men med nuvarande lilla orosmoln (bättre namn kan man inte sätta på Askmolnet) så får vi ser hur det blir. Försöker resonera som så med mig själv och med barnen att de har det inte så kul på Island just nu så det är dem det är riktigt synd om!

Idag på långprommisen tog jag med mig ett stycke dummiesar och gick och gick och gick... och sen gick vi lite mer; fot-fot och åter fot. Och sen kastade jag runt lite dummiesar och sen så gick for vi hem (dummiesarna också). Eftersom Chippen skött sig så bra nu på slutet när jag varit ute så fick jag anstränga mig för att inte göra ett endaste ynkepynka linjetag eller dylikt. Nyttigt och skittråkigt i rätt ordning! :))

 En vulkan på Island i något lugnare läge...

Härliga lördag

Denna helg var mer än välkommen. Efter en ganska jobbig vecka känns det otroligt skönt med helg och dessutom en helg som är rätt obokad. På fredagseftermiddagen flexade jag ut eftersom jag skulle besöka dotterns fritidsklass. Innan dess tog jag en tur till Kulla-skogen och förutom rastning och lite träning av linjer i skogsterräng så satte jag mig helt sonika ner och andades en stund i den fina tallskogen. Så himla skönt och nödvändigt att bara stanna upp - rycka lite i "bromsen" och sätta sig rätt upp och ned mot en tall. Att det dessutom tjänade ett syfte i min dirigeringsträning är ju som grädde på moset. Tränade på lite övningar från Karin-helgen där jag använde gamla områden till att stoppa upp och skicka sidoskick. Och den lilla jycken klarade det galant; inga frispel - inget tjafs. Måste få till stoppet på längre håll och "lura han lite" så det är en övning jag måste klura till. Tränade också på linjer från gles skogsterräng rätt ut i "bråtig skog". Han fick se när jag lade ut och så suddade jag med tid och andra apporter men linjen gick fint så jag ska försöka hitta flera sådana bra områden där det blir en tydlig övergång i terrängen.

På fredagskvällen var jag på After work med gamla kollegor från enhetschefstiden. Har varit väldigt lite ute "på lokal" under sista året men umgås kanske desto mer hemma hos folk och fä :)). Hursomhelst var det supertrevligt och jag blev bjuden på både middag och dryck samt fick fina blommor som nu gör sig bra på altanbordet. Tackar för den fina 40-årspresenten! Så mysigt att se "gamla kollegor" och få sitta och surra om ditt och datt en stund. For hem i "klok tid" (jo det finns klok och oklok tid att fara hem och ofta så väljer jag den senare, hi-hi) och hyrde med mig lite videofilmer som jag och sambon sedan avnjöt.

Idag, lördag, har vi varit på fotbollsmatch i Sävar. Dottern skulle inte spela (de är flera grupper) men i sista sekund fick hon byta om och ställa upp sig för match. Och vilken match de gjorde, de kämpade som aldrig förr. Vann tyvärr inte men de visade ett jävlaranamma (hittar inget liknande ord utan svordom) som aldrig förr.

Nu myser vi på, tar det lugnt och laddar upp. Ska besöka Kulturnatta där både Amy Diamond och Per Lundholm (morfar till di sma) lockar. Så hiiiiiimla skönt med helg!!!! Hoppas ni också njuter outthere :o))

 Cyklar hem med blommorna

 Man kan ha många fritidsintressen. Mötte en person i veckan som samlade på pennor, 

så här såg det ut på väggarna i hans arbetsrum. Pennor överallt!

 Älven "nedanför" huset. Sonen försöker kasta mackor och hunden är sugen på bad.

 Kullaskogen - stilla lugnt. Bra för meditiation och träning!

Fredag

Har idag suttit på utbildning kring organisationskultur och motivation i ett intressant forum och tror inte jag blev dummare av det heller. Får fler och fler verktyg att använda i praktiken...

Efter avslutad dag gick jag ut på stan och letade presenter till familjens blivande 10-åring (fyller på måndag) men det var lättare sagt än gjort. På önskelistan står allt från STOR KUDDE, NINTENDO DS till SPEGEL, KULOR, UNO EXTREME, LYPSYL m.m. Det känns lite extra viktigt att det blir rätt och bra med hennes present. Dottern är ännu så länge väldigt ekonomiskt medveten och är "okrävande", dvs förväntar sig inte mycket vad gäller grejer/presenter men är väldigt generös i sitt presenttänkande själv. Därför känns det än viktigare att få till det så en ny dag imorgon på stan blir det, tjoho!

Vår blivande 10-åring...minns det som igår när jag gick där med den rätt stora (läs gigantiska) magen. 

Och i den låg detta hjärtegryn.

Vilken pina

Måste bara säga att den som tycker det är kul att springa/jogga antingen inte har särskilt roligt för övrigt eller har någon vriden uppfattning om vad roligt är. Äsch, skämt å sido så är det säkert roligt att jogga/springa för de som känner att de har orken och konditionen. Har nämligen premiärsprungit ikväll och puh så jobbigt. Joggade och gick raskt ca 6 km (enligt sambons mätning) och jag hoppas att jag kan börja längta efter att få upprepa denna aktivitet. Minns det som igår - sommaren 1994 - jag jobbade deltid på kontor och i stort sett varje dag efter jobbet sprang sprang jag mina 5-6 km med en lånad schäfertik. Hurtig som få var jag och på den tiden längtade jag efter att springa. Är lite väl patetisk, eller hur?! 1994 - 2011 = det har alltså gått 17 år sedan och jag försöker fortfarande leva på dessa "gamla meriter". Drar gärna upp då och då att jag faktiskt varit en duktig amatörlöpare en gång i tiden. Svårt att tro när jag nu nästan gör min joggingkompis generad med mitt stånkande och stönande. Så hör ni något efter strandpromenaden som flåsar er i nacken så behöver ni inte daska till denne med närmaste tillhygge, det kan helt enkelt vara jag som är ute på ännu en pin-runda :))

Ja visst gör det ont...

...när knoppar brister. Jo så skrev Karin Boye, men det gjorde inte ont att se dagens knoppar brista och det var stor skillnad på väg till och från jobbet. Vet att själva knoppen brustit för ett tag sedan men graden av grönska steg ordentligt under dagen - skir grönska är ljum-ljum för själen!

Efter Storgatans björkallé möttes man av skir grönska som tilltog under dagen!

Någonting annat som gör ont är benen dagen efter ett "Funktionellt träningspass". Var igår på ett sådant och gjorde övningar som är nyttiga och funktionella för kroppen med lite vikter, benböj, balansövningar m.m. Jobbigt var det men också skönt. Idag har det dock varit allt annat än skönt att ta sig fram :)). Det bet alltså ordentligt och gör nytta tror jag! Kanske var det en engångsföreteelse och jag återvänder till min kära spinningcykel eller så försöker jag mig på det vid ett annat tillfälle.

Lyssnade idag på en intressant dragning som en kollega hade om human service-organisationer. I dessa organisationer utgör människorna största råmaterialet. Verksamheterna är beroende av samhället när det gäller t ex finansiering och ramar och dessa sammanhang ställer ganska speciella krav både på chefer och medarbetare. Skola, försäkringskassa, polis, vård och omsorg är förstås exempel på human service-organisationer och i samtliga dessa verksamheter är det lätt att man fokuserar för mycket kraft på resurserna så att det enda vi pratar om är "vi har inga pengar, vi har inga resurser" istället för att fokusera på vilket uppdrag vi har och om vi gör rätt saker och dessutom gör rätt saker på rätt sätt. Viktigt att vi som arbetar i dessa organisationer har en hög medvetenhet och förståelse för vilken typ av organisation vi jobbar i eftersom efterfrågan, behov och resurser aldrig (!) kommer gå hand i hand. Utifrån ökad förståelse kan vi fokusera energin åt rätt håll och förhoppningsvis känna att vi är "good enough" tror jag.

Blir lite nervös när hunden ser ut så här på promenaderna (är rädd för orm) men

med största sannolikhet är det småsorkar och annat smågott som är intressant.